Nyligen höll Statens Medicinetiska råd (Smer) en temadag för inbjudna där dödshjälp (läkarassisterat självmord) återigen dryftades [1]. Man hoppades på en samsyn, det vill säga att andra ska ge med sig.

Förespråkarna för dödshjälp inom läkarkåren bör beakta att den allmänna svenska sjukvården inte accepterar så kallade samvetsklausuler. Det betyder att läkare inom den offentliga sektorn kommer att behöva utföra de uppgifter som en eventuell framtida lagstiftning om dödshjälp skulle omfatta.

Detta slogs fast av Jönköpings tingsrätt i början av november i ett uppmärksammat fall. Rätten dömde att kravet att en barnmorska ska kunna utföra aborter är både lämpligt och nödvändigt, och också att regionen kan ställa kravet att barnmorskor inte får ta avstånd från aborter offentligt. Flera länder i Europa har en särskild samvetsklausul för vårdpersonal som av egna etiska skäl inte vill utföra vissa arbetsuppgifter.

I en gemensam debattartikel i Aftonbladet [2] kommenterade företrädare för fackförbund inom sjukvården – inklusive Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren – domen. De ansåg att krav på att yrkesgrupper ska få undantas från vissa arbetsuppgifter riskerar både patientsäkerheten och bemötande i vården, och skrev att: »Lagsstiftningen slår tydligt fast att vården ska utgå ifrån patientens behov. Inte vårdgivarens, inte arbetsgivarens eller personalens – utan patientens.«

Läkarassisterat självmord framtonar som ett självmål i det att om dödshjälpsvurmarna inkluderar en samvetsklausul för att få igenom sitt förslag i Riksdagen skulle det underminera sjukvårdens grundvalar. Rätten till vård på lika villkor innebär att om någon vill bli bedömd för dödshjälp ska vederbörande få den bedömningen gjord på ett sakligt, rimligt och värdigt sätt oberoende av var i landet man bor och oavsett vad den enskilda läkare anser. En samvetsklausul skulle i praktiken leda till olika tillgång till assisterat självmord i landet, och öppna dörren för en omvälvning inom exempelvis området abort. Detta är ytterst farligt därför det hotar etablerade svenska principer och traditioner.

Det skulle vara intressant att genomföra en enkät hos Läkarförbundets medlemmar i samband med att läkarna upplyses om denna verklighet. Den opinionsundersökning som gjordes för The Economist 2015 visar att svenska folket är tämligen kallsinnigt inställt mot dödshjälp, och den kritiska inställningen befästs när man måste uttala sig om detaljer [3, 4].

Vi läkare har en professionell roll. Det åligger oss att värna om patientens bästa – inte våra egna åsikter. Den som valt läkarutbildningen, och att jobba som läkare, ska utföra de uppgifter som åligger oss; om inte har man valt fel yrke. Om alla ska få skräddarsy sitt jobb och vägra arbetsuppgifter som normalt ingår är vi ute på farligt vatten. Assisterat självmord kommer att bli en mardröm inte bara för läkarkåren utan även för patienterna = medborgarna.