På senare tid har medierna rapporterat om brister i vården av kvinnor med underlivssmärta. Flera enheter i landet behandlar endometrios och vulvasmärta, Socialstyrelsen driver ett riktlinjearbete kring endometrios och en SBU-rapport är på gång. Vid långvarig bäckensmärta finns dock mätbara förändringar i centrala, perifera och autonoma nervsystemen som behöver utredas och behandlas som en klinisk entitet i sig, och fokus på en enskild diagnos är därför improduktivt.

Långvarig bäckensmärta definieras som konstant eller intermittent smärta i nedre buken eller bäckenet under mer än 6 månader. Det är ett symtom – inte en diagnos – som förekommer vid tillstånd som endometrios, förlossningsskada, inkontinens och tömningssvårigheter, vestibulit, vulvodyni, smärtsamma blåsans syndrom, IBS, strålskada efter cancer, muskelsmärta, fibromyalgi, kronisk prostatit, pericoccygeal smärta, adenomyos, pudendusneuralgi, postoperativa komplikationer men även vid till exempel depression, ångest, dysmorfofobi, PTSD och ADHD.

Alla dessa tillstånd har en betydande samsjuklighet med varandra samt med mandibulär smärta, nacke–axelsmärta och migrän. Långvarig bäckensmärta påverkar också blåsans och tarmens funktion och bäckenmuskulaturen. Även patientens arbetsliv och samliv påverkas. Enskilda specialister har svårt att täcka hela behandlingsbehovet, och det är vanligt att män med underlivssmärta glöms bort.

Akutsjukvårdens behandlingsstrategier för akut nociceptiv smärta kan förvärra tillståndet för patienter med underlivssmärta. Vården frustreras över att inte kunna erbjuda rätt hjälp, och patienterna måste ofta söka igen. Det krävs andra strategier än vid akut smärta, och även om smärtkliniker kan hjälpa till har de inte alltid resurser för att hantera patientens funktionsstörningar.

Internationellt finns multiprofessionella organisationer för utbildning och forskning om långvarig bäckensmärta [2-5]. Omfattande forskning pågår bland annat med funktionell magnetresonanstomografi. Nationella riktlinjer finns i exempelvis England, Tyskland, USA och Kanada. Gemensamt för olika riktlinjer är att man framhåller behovet av multiprofessionell kompetens med fysioterapi som hörnsten [6-10].

I Linköping startades 2014 »Forum pelvicum special«. Här samarbetar läkare, psykologer och fysioterapeuter inom gynekologi, urologi, smärtmedicin, rehabiliteringsmedicin, gastroenterologi och gynonkologi i månatliga behandlingskonferenser kring patienter med komplex problematik som behöver kompetens från flera specialiteter. Radiolog och neurolog är adjungerade.

Arbetet har lett till kortare remissrundor och snabbare handläggning. Kunskapsutbytet ökar teamets kompetens och de svårast drabbade patienterna kan erbjudas bättre utredning och verksam behandling. Mot bakgrund av de positiva erfarenheterna inrättas från årsskiftet en ny bäckensmärtenhet i Linköping.

Tidig utbildning och multiprofessionell flerpunktsintervention är viktigt för att minska de långsiktiga konsekvenserna för patienten. Vårdprogram för långvarig bäckensmärta ger konkret vägledning för specialiteterna. Akutsjukvården avlastas och tvärvetenskaplig forskning underlättas. Remisstrycket från andra delar av landet och från patienter ökar redan. Teambehandlingen över tid kräver dock geografisk närhet och fler regionala centra skulle behövas.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.