Martin J Holzmann och medförfattare ger i Läkartidningen [1] ett autoreferat av sitt research letter i Circulation [2]. Författarna har gjort en analys ur ett epidemiologiskt perspektiv av SCANDAT-databasen på cirka 45 000 individer och finner inget samband mellan könsmissmatchat blod och överlevnad. Deras slutsats är att nuvarande transfusionsriktlinjer är säkra och inte behöver ändras.
Bakgrunden till denna analys är att det den senaste tiden har publicerats tre artiklar som visar att transfusion med könsmissmatchat blod påverkar överlevnaden negativt [3-5]. Vi har författat en av dem [5]. Alla studier – inkluderat Holzmanns och medförfattares – är retrospektiva, vilket därmed är en svaghet som delas. Ytterligare ett tillkortakommande med studien av Holzmann och medförfattare är att den baseras på ett litet urval av riskfaktorer.
När man ska studera riskerna med blodtransfusion är det viktigt att korrigera för så kallade förväxlingsfaktorer, det vill säga variabler som kan blanda ihop riskerna och ge ett felaktigt resultat. Ett exempel är att om man studerar riskerna med blodtransfusion och inte korrigerar för preoperativ anemi så kan man få fram att blodtransfusion är farligt. I själva verket är det den preoperativa anemin – som är ett tecken på underliggande sjukdom – som är det farliga och inte själva behandlingen [5].
I vår studie vinnlade vi oss om att få med så många förväxlingsfaktorer som möjligt, och kunde på detta sätt få en tydligare bild av var risken egentligen ligger. Både vår studie och Chassés och medförfattares studie [4] indikerar att den ökade risken är cirka 8 procent per varje enhet missmatchat blod.
I dagsläget har vi alltså tre publicerade studier som påtalar risken med missmatchat blod och en som talar emot den. Med hänsyn till patientsäkerheten anser vi att man inte kategoriskt kan avfärda den påvisade risken med könssmismatchat blod så länge det saknas randomiserade studier.