Kurt Gerok-Andersson och Börje Åkerlund, verksamma vid Karolinska universitetssjukhuset, vill med sitt debattinlägg i Läkartidningen nyansera debatten om värdebaserad vård [1]. För att fördjupa debatten tar de som exempel sin verksamhet med multidisciplinär vård av fotsår hos diabetespatienter.

Vi ser förstås också styrkan i att arbeta i multidisciplinära team utifrån patientens behov. Forskning inom medicinska team och utfallen från att jobba multidisciplinärt stammar tillbaka till 1980-talet. Hur man på bästa sätt organiserar och strukturerar sådana team är en disciplin i sig och innefattar allt från forskning med simulatorbaserad teamutbildning till organisationsteori och psykologi.

I sin artikel hävdar författarna att sådana multidisciplinära team skapas ur värdebaserad vård. Vi har svårt att se att värdebaserad vård enligt Michael Porters modell [2] bidrar med något kvalitativt avseende teamarbete.

Problemet med konceptet värdebaserad vård är att det utges för att vara allt utom vad det egentligen är. Med det menar vi att vi återkommande får höra att allt kvalitetsarbete – oavsett om det handlar om vård, utbildning eller organisation – stammar från värdebaserad vård. Det är naturligtvis inte sant. Som artikelförfattarna skriver har deras arbete pågått i 20 år och kan därför inte hänföras till värdebaserad vård. Porters modell omfattar inte teamarbete eller ens något egentligt arbete med värde för patienten.

Det värdebaserad vård egentligen kan sägas vara är ett systematiserande av utfallsmått baserat på en managementteori med nära teoretiskt släktskap med New public management.

Värdebaserad vård tillför inte något nytt till vården. Konceptet cementerar snarare den process- och produktionsteori som lades till vården på 1990-talet – men med mycket radikalare förändringar. Om vi vill utveckla vården måste vi göra det med dem som arbetar och känner patienten bäst, inte utifrån produktion utan snarare utifrån det som är bäst för patienten.

Läs slutrepliken:
Värdebaserad vård är väl värd en utvärdering