Läkarförbundet bör ta strid för kompetens och läkaretik, skriver Bengt Järhult och medförfattare i en debattartikel i Läkartidningen. Först och främst ska sjukvården vara kunskapsbaserad. Det vill säga bästa möjliga kunskap ska avgöra vilka metoder vi använder. Läkarförbundet har i decennier slagits för evidensbasering och arbetar aktivt med, till exempel, Sofia Wallströms utredning om kunskapsstöd och nationella riktlinjer [1]. Vi deltar också i Rådet för styrning med kunskap, som behandlar strategiskt viktiga frågor som bidrar till att rätt kunskap når fram till huvudmän och profession på deras villkor.
Vi måste mäta för att veta. Läkarförbundet har aktivt stöttat utvecklingen av nationella kvalitetsregister till att bli det oberoende kvalitetsuppföljningssystem med starkt professionellt inflytande som vi ser i dag.
Vi har ofta varit en obekväm röst då vi oupphörligt hävdat att kvalitetsregistren korrumperas av att kopplas till ersättningssystem. Vilket är problematiskt med just det system Bengt Järhult och medförfattare hänvisar till [2]. Vi ser också stora jävsproblem med starka kopplingar mellan ICHOM och ett konsultbolag som säljer tjänster för hundratals miljoner till svensk hälso- och sjukvård. Inte minst till dem som använder värdebaserad vård som styrmodell.
Det är viktigt att mäta, men fokus måste vara på att leda och utveckla hälso- och sjukvården. Detta innefattar saker som att se till att medarbetarna har rätt kompetens när de möter patienten, nödvändiga funktioner är bemannade och att rätt beslut fattas i mötet. Det hjälper föga att mäta om inte informationen vi får påverkar hur verksamheten bedrivs. Läkare är i detta avseende en underutnyttjad resurs som bättre än i dag kan bidra till ledning och utveckling av hälso- och sjukvården, på alla nivåer.
Vi läkare måste ta ett ansvar även för sjukvårdens styrning och utveckling. Läkarförbundet är berett att göra sitt för att svensk hälso- och sjukvård ska vara i världsklass.
Debattörerna har rätt i att det endast finns en kliniskt verksam läkare med i referensgruppen. De har emellertid övervärderat gruppens inflytande. Det är en referensgrupp och inte en expertgrupp. Uppdraget är således inte att fatta beslut eller lämna skarpa förslag om exempelvis olika utfallsmått. Enligt direktivet ska gruppen endast »bidra med underlag till regeringens arbete med att ytterligare stärka Sveriges position inom life science«.
Att försvara den medicinska professionens autonomi och handlingsfrihet är en stenhård kärnfråga för Läkarförbundet. Mycket handlar just om ekonomisk styrning av vårdens verksamheter och läkares arbete. Därför är det glädjande att vårt arbete med bland annat förslag till ett tilläggsdirektiv inneburit att vi nu bjudits in att delta i tillitsdelegationens referensgrupp. Tillitsdelegationens mål är ju att ge välfärdens medarbetare möjligheter att »låta proffsen vara proffs«.
För Läkarförbundet är det en bultande hjärtefråga.
