Läkemedel vid behandling av KOL administreras huvudsakligen genom inhalation och effekten av behandlingen är därför beroende på läkemedlets egenskaper och hur det inhaleras. Behandlingen syftar till att lindra symtom och förebygga exacerbationer och baseras på kort- och långverkande bronkdilaterare, inhalationssteroider och fosfodiesterashämmare. Läkemedlen inhaleras via pulverinhalator, tryckaerosol (spray), soft mist eller som nebuliserad vätska. Det finns ett mycket stort antal olika produkter på marknaden, vilket ökar möjligheten till individanpassad behandling.

Individanpassad behandling innebär att man skräddarsyr behandlingen för varje enskild patients behov. Skillnader mellan läkemedelstyper och inom substansklasser samt mellan inhalatorer är av stor betydelse för behandlingsresultatet. I avsaknad av vetenskaplig dokumentation för direkta jämförelser mellan olika preparat bör dokumentation och prestanda för de enskilda produkterna styra behandlingsvalet. Inhalationsteknik, inhalationsflöden, inhalationsvolym, partikelstorlek, användarvänlighet och inhalatorns fuktkänslighet är faktorer som påverkar effekten.

Rekommendationerna för KOL-behandling skiljer sig markant mellan olika landsting. Enligt läkemedelslistorna från de olika landstingen 2016 rekommenderas mellan 1 och 7 kortverkande betaagonister och mellan 1 och 6 långverkande betaagonister. Ipratropiumbromid erbjuds i 10 av 21 landsting. Gällande riktlinjer [1, 2] rekommenderar betaagonister med 24 timmars duration. Dessa saknas helt i två landsting. Fast kombination mellan långverkande bronkdilaterare, en allmänt rekommenderad exacerbationsförebyggande och symtomlindrande behandling, saknas helt i fem landsting medan andra rekommenderar samtliga fyra på marknaden befintliga preparat. I ett landsting rekommenderas långverkande betaagonist och långverkande antimuskarinika i olika inhalatorer. Roflumilast tas i tablettform och har god dokumenterad exacerbationsförebyggande effekt vid KOL med samtidig kronisk bronkit men saknas helt på listan i sju landsting.

Behandlingsrekommendationer ska enligt lag styras av vetenskap och beprövad erfarenhet. I avsaknad av direkta jämförelser mellan olika produkter bör val av behandling i första hand baseras på tillgänglig vetenskaplig dokumentation. Det är därför oklart hur landstingen kommer fram till helt olika rekommendationer. Om priset vore avgörande skulle valet bli detsamma i alla landsting.

Läkemedelskommittéernas listor är rekommendationer (i vissa landsting innebär dock oföljsamhet ekonomisk bestraffning) men styr i hög grad val av produkt. För tillverkaren innebär det en stor fördel att komma med på listan. För vårdgivare och patient styr listorna i praktiken behandlingsval och motverkar därmed idén med skräddarsydd behandling. Detta leder till ojämlik behandling.

I landsting med många alternativ är möjligheten att patienten får en mer individanpassad behandling större än i landsting med färre preparat eller där vissa preparat helt saknas. Det finns nationella riktlinjer för hur KOL ska behandlas [2] varför man kan ifrågasätta motivet för att avsätta resurser till 21 läkemedelskommittéer som på ett ofta obefintligt vetenskapligt underlag rekommenderar en produkt framför en annan eller väljer att utesluta en viss produkt.

Nationella rekommendationer baserade på Läkemedelverkets och Socialstyrelsens riktlinjer [2, 3], tillsammans med en lista över samtliga läkemedelsalternativ med en kortfattad beskrivning av de olika produkternas för- och nackdelar, skulle skapa en god förutsättning för individanpassad behandling till gagn för KOL-patienterna.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Under de senaste 5 åren har Kjell Larsson, vid ett eller flera tillfällen, deltagit i advisory boards och/eller givit föreläsningar vid möten arrangerade av AstraZeneca, Boehringer Ingelheim, Chiesi, Meda, Novartis, Orion, Takeda och Teva.