Vill Socialstyrelsen tvinga fram vård mot bättre vetande?

Socialstyrelsen publicerade i december 2016 remissversionen av nya nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom [1]. Tvärtemot aktuell forskning, internationella riktlinjer och framgångsrik mångsidig vård i andra länder vill Socialstyrelsen införa en förvånansvärt ensidig vård i Sverige som i huvudsak ska bestå av enbart KBT samt psykofarmaka och elbehandling.

Så gott som samtliga remissvar från forskare, yrkesföreningar, fackförbund och patientorganisationer är starkt negativa till förslaget. Man vänder sig mot dess ensidighet och brist på vetenskapligt stöd och anser att förslaget är så pass bristfälligt att det bör dras tillbaka eller omarbetas. Hitintills har dock Socialstyrelsen inte visat någon vilja att ta till sig kritiken.

Socialstyrelsen hävdar att riktlinjen har gott stöd i forskningen. Det stämmer inte. I en stor mängd remissvar från forskare vid Karolinska institutet och Stockholms, Linköpings, Lund och Uppsala universitet påtalas att riktlinjerna är felaktiga och att Socialstyrelsen saknar vetenskapligt stöd för sin centrala slutsats att enbart KBT skulle ha bäst effekt och därför ensidigt bör rekommenderas. Man konstaterar bland annat [2]: »Det finns således inget vetenskapligt stöd eller evidens för rekommendationen att psykologisk behandling framför allt skall ges i form av KBT. Om den rekommendationen skulle vara kvar i de slutgiltiga riktlinjerna kommer det inte bara att undergräva förtroendet för Socialstyrelsen utan dessutom få förödande konsekvenser för patienterna och för professionen.«

Ett tjugotal yrkesföreningar och fackliga organisationer (Akademikerförbundet SSR, Sveriges psykologförbund, PsykoterapiCentrum med flera) och de större patientorganisationerna (Riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH och Svenska ångestsyndromsällskapet, ÅSS) är också starkt negativa till förslagets ensidighet och brist på bredd [3-7]. Flertalet kräver att riktlinjerna omarbetas helt eller delvis. Vårdgivare som Röda Korset, S:t Lukas, Ericastiftelsen, Stadsmissionen samt ett flertal landsting är också starkt negativa till förslaget [8-14].

Tidigare riktlinjer för vård vid depression och ångest [15] förordade även de främst KBT och psykofarmaka. Detta resulterande enligt Riksrevisionen [16] i minskad tillgänglighet, bredd och patientanpassad vård men inte på något sätt till en minskning av antalet sjukskrivna. Under period 2010–2016 ökade i stället användningen av psykofarmaka kraftigt, inte minst bland barn och ungdomar, och är i dag bland de högsta i världen [17]. Ökningen av neuroleptika var 12 procent (för barn 67 procent), av lugnande medel 11 procent (för barn 70 procent) och av antidepressiva läkemedel 21 procent (för barn 100 procent).

Under samma period ökade den psykiska ohälsan i Sverige med 100 procent för kvinnor och 60 procent för män. Den psykiska ohälsan utgör i dag den största andelen av de samlade sjukförsäkringskostnaderna och beräknas kosta cirka 100 miljarder kronor/år.

Att Socialstyrelsen efter misslyckandet med riktlinjerna från 2010 föreslår en fortsatt snäv och begränsad vård är närmast en gåta. Efter kritiken i remissvaren är det uppenbart att Socialstyrelsens angivna skäl – stöd från forskningen, erfarna behandlare och patienter – måste ses som »alternativa fakta«.