Med intresse läser jag i Läkartidningen [1] att dramatikern Ylva Lööf har skrivit en pjäs som tar avstamp i Macchiariniaffären. En händelse av detta slag kommer troligen att skildras på många olika sätt framöver, och det ska bli spännande att se vilken plats Paolo Macchiarini nu får i kulturen. Det är också positivt att Ylva Lööf engagerar sig i högskolepolitiken och sätter dessa frågor i ett kulturellt sammanhang, något som förhoppningsvis kan belysa frågorna på ett nytt sätt och väcka intresse för dem i nya grupper.

Men det finns några saker jag vill korrigera. Ylva Lööf anser att den så kallade autonomireformen gjorde Macchiariniaffären möjlig och att jag som rektor tack vare den inte behövde bry mig om »dem som slog larm och högljutt varnade för Paolo Machiarinis framfart.«

Paolo Macchiarini rekryterades hösten 2010. Autonomireformen började gälla 2011.

Man kan ha olika syn på autonomireformen, men man kan omöjligt koppla samman den med rekryteringen av Paolo Macchiarini. Han anställdes innan reformen infördes och rekryteringen följde det regelverk för tillsättning av gästprofessorer som fanns då. Man kan därför inte dra slutsatsen att reformen gjorde att jag kunde strunta i dem som slog larm, vilket jag heller inte gjorde. Paolo Macchiarini hade blandade referenser, men det fanns ett starkt stöd i organisationen för att han skulle anställas som gästprofessor. Även 14 professorer uttalade sitt stöd för rekryteringen.

Jag antar att Ylva Lööf tagit till sig utredaren Sten Heckschers beskrivning av hur rekryteringen av Paolo Macchiarini gick till, vilket är olyckligt eftersom hans rapport innehåller allvarliga fel och ger en osann beskrivning av händelseförloppet. Jag har vid ett flertal tillfällen påtalat de allvarligaste felen som rör rekryteringen. Till och med KI:s ledning har vid det här laget medgivit att de inte kan garantera att rapporten är korrekt. Tidningen Universitetsläraren skrev dessutom nyligen om att underlagen till rapporten inte går att begära ut, vilket innebär att den inte heller är rättssäker.

Att skapa fiktion utifrån något som hänt i verkligheten ger en ny dimension till händelsen. Men om kopplingar ska göras mellan fiktion och den verkliga händelsen är det viktigt att man utgår ifrån en korrekt uppfattning om vad som faktiskt har hänt. Ylva Lööfs pjäs kommer säkert att vara både välspelad, rolig och intressant. Men att döma av artikeln i Läkartidningen är Ylva Lööfs uppfattning om det verkliga händelseförloppet inte korrekt när det gäller rekryteringen av Paolo Macchiarini.

Jag ser fram emot att se pjäsen och jag önskar Ylva Lööf och hennes skådespelarensemble varmt lycka till.