I en balanserad och trevlig kommentar [1] till vår artikel i Läkartidningen [2] rörande vaccination mot fästingburen TBE i Sverige framhåller kollegan och infektionsläkaren Jan Fohlman ett flertal påståenden som vi gärna vill kommentera.

Att vi skrivit artikeln i LT beror främst på att vi bägge har egna erfarenheter av två mot TBE fullvaccinerade personer som trots detta fått mycket allvarliga och livshotande symtom. Vi ville belysa denna reella, men tack och lov begränsade risk.

Jan Fohlman nämner bland annat att vi vill »ifrågasätta indikationen för TBE-­vaccination och även ge riktlinjer för hur en vaccinationspolicy ska utformas«. Det vi säger i artikeln är att vi tolkar nuvarande data som att vaccinationsfrekvensen för närvarande är motiverad endast i högriskområden, men inte i hela Sverige, då risken att bli biten av en TBE-infekterad fästing är mycket låg även i högriskområden (0,2 procent).

I en svensk artikel från 2015 [3], skriven av infektions- och smittskyddsläkare, föreslår man också riktad vaccination i högriskområden, i linje med vår ståndpunkt. Att subventionera denna vaccination anser vi dock inte rimligt i relation till kostnader för annan väsentlig sjukvård i Sverige.

När det gäller den refererade artikeln från Slovenien [4] hävdar kollegan att de 39 personer som var vaccinerade och insjuknade i TBE inte var fullständigt vaccinerade. 28 av dessa personer ansågs vara fullvaccinerade (3 doser eller fler), medan 11 bara fått 2 doser. Det har dock i sammanhanget mindre betydelse då majoriteten av personerna ändå fick lika svåra, eller värre symtom än helt ovaccinerade som infekterats med TBE.

Vår artikel var främst ämnad att uppmärksamma det faktum att även fullvaccinerade personer kan råka ut för mycket allvarliga och livshotande symtom, vilket måste tas med i diskussionen om vilka svenskar som ska vaccineras.

Jan Fohlman har inte heller kommenterat den stora svenska studie från 2010 [5] som vi refererat till och som är skriven av infektionsläkare. I denna artikel redovisar man 27 fullvaccinerade personer som fått genombrott av TBE. Av dessa fick 9 personer svåra, 10 måttliga och 8 lindriga symtom. En 70-årig man avled efter 1,5 år av kroniska symtom. Majoriteten av patienterna (19 personer) var över 50 år.

Våra slutsatser är fortfarande:

  • Incidensen av TBE i Sverige är mycket låg (0,2 procent), och risken att bli biten av en TBE-infekterad fästing är också liten, även i högriskområden.
  • Genombrott av TBE hos fullvaccinerade personer förekommer, vilket kan leda till minst lika, om inte värre, symtom än hos vaccinerade.
  • Självklart ska vaccination mot TBE ske i Sverige, men att vaccinera hela befolkningen tycker vi inte är relevant, då risken utanför högriskområdena är mycket låg.
  • Kostnaden för vaccinationen är inte heller obetydlig och bör ställas i relation till den förväntade effekten och andra kanske mer väsentliga utgifter inom sjukvården.

Till slut tycker vi att det vore bra om man i diskussionen om vaccination mot TBE kan ta upp komplikationen med genombrott hos vaccinerade personer och ställa den i relation till vilka som bör vaccineras, och till kostnaden för allmänheten av en sådan åtgärd. Vi förstår inte varför detta sällan sker i samband med diskussioner om TBE-vaccination.