Rättsmedicinalverket (RMV) använder röntgen av visdomständer och magnetkameraundersökning (MR) av knäleden (lårbenets nedre tillväxtzon) för att bedöma om en person är över eller under 18 år. Metoden beskrivs på RMV:s hemsida och mer detaljerat i deras metodbeskrivning [1, 2]. Detta inlägg rör metodvalet och tar inte ställning till migrationspolitik eller medicinska åldersbedömningar i sig.

Nyligen redovisades resultaten av de medicinska åldersbedömningar som utförts till och med den 31 juli 2017 [3]. 97 procent var personer av manligt kön. I gruppen pojkar/män som bedömdes vara 18 år eller äldre hade 1 068 moget knä och mogen tand, medan 434 hade kombinationen moget knä/omogen tand och 99 hade omoget knä/mogen tand [Ann Lemne, RMV, pers medd; 2017]. RMV:s siffror visar alltså att det är mer än fyra gånger så vanligt att knäleden mognat före tänderna än tvärtom.

Socialstyrelsen hävdar i sin rapport om radiologisk åldersbedömning att knäleden mognar betydligt senare än tänder [4]. Detta var en huvudorsak till att man såg MR knä som en lovande metod för att bedöma 18-årsgränsen, risken att felbedöma barn som vuxna skulle minska jämfört med tänder. Enligt RMV:s siffror tycks dock knäleden mogna tidigare än tänder, och 38 procent av de pojkar/män som bedömts vara vuxna har fått denna bedömning enbart på basen av MR knä. 

En förklaring till att RMV:s resultat går på tvärs mot Socialstyrelsens påstående kan vara det magra vetenskapliga underlaget som Socialstyrelsen hade för att rekommendera MR knä: två originalarbeten och ett »letter to the editor« [5-7]. Med så få studier är metoden helt enkelt inte validerad. Till exempel ingick endast 6 respektive 7 17-åriga pojkar i de två originalarbetena. Gruppen 17-åringar är särskilt viktig för att utvärdera en metod för 18-årsgränsen. När grupperna är så små som här är risken uppenbar att slumpvariation kan påverka stort.

En annan förklaring kan vara skillnader i hur radiologer i Sverige bedömer MR-bilderna. Hur har de lärt sig mognadsskalan? Har de gått en kurs hos de forskare som tagit fram den, eller läst sig till skalan utifrån artiklarna? Det sistnämnda kan innebära att en systematisk felbedömning byggts in i RMV:s undersökningar. Om radiologerna generellt bedömer knän som mer mogna än de egentligen är kan det förklara RMV:s resultat.

I RMV:s metodbeskrivning anges att cirka 90 procent av barnen klassificeras som barn enbart på basen av tandröntgen [2]. Vilken felmarginal MR knä har är svårt att säga på grund av det bristfälliga vetenskapliga underlaget. I den första prospektiva och hittills största MR-studien ingick 26 17-åriga pojkar [8]. Av dessa hade drygt 19 procent moget knä [Christian Ottow, Münster, pers medd; 2017]. Om vi utifrån studien räknar lågt kan vi anta att 10 procent av barn nära 18 år felklassificeras som vuxna med MR knä, medan 90 procent klassificeras korrekt som barn. 

Eftersom RMV tillämpar modellen att både tand och knä måste vara omogna för att man ska bedömas vara under 18 år måste man väga ihop risken för felbedömning i båda metoderna. Vi vet inte om metoderna samvarierar, men om vi antar att de är oberoende av varandra blir den sammanvägda risken för att ett barn felklassificeras som vuxen 19 procent (1–0,9 × 0,9). Denna risk är dubbelt så stor som Socialstyrelsen satte som gräns och dubbelt så stor som RMV uppger i sin metodbeskrivning. Att använda två metoder och gå på det resultat som indikerar högst ålder är en märklig form av »benefit of the doubt«.

Således finns indikationer på allvarliga brister i RMV:s metod. Statens medicinsk-etiska råd menar att man bör använda de metoder som har starkast vetenskapligt stöd [9], något RMV knappast kan hävda att man gör. Anser Socialstyrelsen att RMV:s metod och resultat står i samklang med Socialstyrelsens rapport? Finns det någon nationell eller internationell expert på åldersbedömningar som menar att RMV:s metod är ett acceptabelt alternativ? Det vore värdefullt med klargörande i dessa frågor.