Fem riksdagsledamöter (S) från olika utskott (inga där sjukvårdsfrågor diskuteras) skriver i en motion till riksdagen [1] att de vill se förbättrad kunskap om och behandling av sköldkörtelsjukdomar, och att »sjukvårdens bristande kunskap … ofta leder till feldiagnostisering och föråldrade behandlingsmetoder«.

Vidare anges att patienter med sköldkörtelsjukdom (cirka 500 000 individer i Sverige) nästan uteslutande behandlas i primärvården där kunskapsläget anges som bristfälligt. Riksdagsledamöterna menar att patientgruppen ofta feldiagnostiseras, och får ångest och depressionsdiagnoser. De förstår inte att läkare tänker differentialdiagnostiskt och att en enskild patient kan ha flera sjukdomar. 

I motsats till Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) [2] anser motionärerna att vi ska behandla patienter med »Liotyronin (T3) … eller NDT (Natural Desiccated Thyroid, som innehåller T4, T3, T2, T1 och T0 och fås genom licens av Läkemedelsverket)«. 

Det är häpnadsväckande att okritiskt »tyckande« får förekomma i riksdagen utan att vetenskapligt underlag presenteras och i avsaknad av medicinsk kunskap. Riksdagen kan komma att debattera alternativ medicinsk behandling där det vetenskapliga underlaget är bristfälligt. Författarna förordar att läkemedel som saknar vetenskapligt fördelaktiga och säkra resultat ska användas på bred front, och skriver att patienter tvingas köpa preparat med sköldkörtelhormon på nätet eftersom vården sällan tillhandahåller dem.

Vad finns det då för underlag för motionen? Jo, Sköldkörtelförbundet har i en ovetenskaplig undersökning bland drygt 2 700 medlemmar med hypotyreos visat att cirka 80 procent har kvarstående symtom efter standardbehandling med tyroxin (Levaxin). Omräknat till hela riket med extrapolering kan detta, enligt våra fem folkvalda, innebära att 360 000 patienter har kraftiga kvarstående symtom med eventuell långtidssjukskrivning som följd. I undersökningen kunde vem som helst ange sina svar på en sida på nätet. Mindre än 1 procent av de patienter som har läkemedel förskrivna har svarat på enkäten. Om man kan svara flera gånger är oklart, selektion saknas och resultaten är därför otolkbara.

Enligt motionen är vi endokrinologer gamla och sällsynta. Därför vill riksdagsledamöterna höja vår attraktionskraft, men skriver även: »Det är också angeläget att utvärdera om dagens sköldkörtelvård bedrivs med tillräckligt vetenskapligt underlag« – ett svepande yttrande som visar att de helt bortser från den evidens och konsensus som finns. Om internationella/nationella rekommendationer är så ovetenskapliga som riksdagsledamöterna påstår vill vi gärna se det vetenskapliga underlaget till deras rekommendationer, eller rättare sagt underlag från de föreningar de okritiskt är lobbyister för.

Läkare strävar – oavsett specialitet – alltid efter att diagnostisera och behandla patienter med läkemedel som är väl beprövade och förenade med god och säker effekt. Mångårig erfarenhet och studier har lärt oss att de flesta patienter med diagnostiserad och behandlad sköldkörtelsjukdom mår bra, samt att man kan vara frisk med samtidig ohälsa liksom sjuk med bibehållen hälsa.

Det är med förvåning vi – två endokrinologer med mångårig klinisk och vetenskaplig erfarenhet som börjar bli medelålders  – läst riksdagsmotionen. Liksom våra kollegor inom endokrinologi och allmänmedicin ägnar vi mycket tid åt att följa aktuella vetenskapliga studier som rör sköldkörtelsjukdomar och dess behandlingar, samt åt att ta hand om våra patienter på bästa sätt enligt svensk lagstiftning och vetenskapliga rekommendationer.

 

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.