Mattis Gärtner Nilssons och Veronica Milos Nymbergs kritik av AT-nämnden (nämnden för prov efter läkares AT) i Läkartidningen är tyvärr både felriktad och bristfälligt underbyggd.

Det är Socialstyrelsens och inte AT-nämndens uppdrag att förmedla de krav som ställs för legitimation i Sverige. Kunskap »produceras« inte i AT-nämnden, och vi examinerar inte lokala riktlinjer.

AT-nämndens uppdrag är att säkerställa att läkare som får legitimation i Sverige har kunskaper för att på ett patientsäkert sätt kunna verka i svensk sjukvård i relation till Socialstyrelsens mål för AT.

Detta görs genom att med examinationer – i form av eAT-provet, som genomförs fyra gånger per år – styra läkarna mot relevanta inlärningsmål samtidigt som provet åstadkommer en nationell standardisering.

Frågekonstruktion enligt MEQ ger möjlighet att värdera kliniskt resonemang och innebär också att om man har svarat fel på föregående fråga så har man genom att erhålla återkoppling möjlighet att svara rätt på efterföljande frågor, förutsatt att man besitter kunskapen.

Dessutom genomförs även kliniska examinationer lokalt (så kallade medsittningar) som en del i inlärningsprocessen mot legitimation.

AT-nämnden informerar tydligt om hur provet går till och att det tillämpas en fast gräns för godkänt på 65 procent, samt att provet rättas anonymt, som de flesta examinationer på svenska universitet.

Representationen från samtliga medicinska fakulteter i Sverige är ett sätt att så långt det är möjligt kvalitetssäkra examinationerna så att de är relevanta utifrån de målkrav som finns. Samtliga ledamöter i AT-nämnden är kliniskt verksamma läkare, och det faktum att de tjänstgör i sju av Sveriges totalt 20 landsting/regioner borgar för att eAT-provet inte examinerar lokala riktlinjer. Frågorna i eAT-provet diskuteras ingående mellan nämndens ledamöter innan gemensamt beslut fattas att de ska inkluderas i provet. I diskussionen ingår ofta att säkerställa att frågorna inte examinerar aspekter som relaterar till lokala förhållanden.  

Våra kvalitetsuppföljningar av examinationerna visar att över 90 procent av de läkare som genomför eAT-provet bedömer att frågorna har stor till fullständig relevans för ämnesområdet.

Författarna anger att det finns stora skillnader mellan utbildningsorterna, men det är direkt felaktigt: skillnaden i resultat mellan läkare med examen från svenska medicinska fakulteter är små och inte statistiskt signifikanta trots att ett stort antal prov ingår i analysen. Personer med utbildning från utomnordiska länder har emellertid sämre resultat. Det är huvudmännen som måste ta sitt ansvar för att säkerställa att även läkare med utländsk examen uppfyller de krav som ställs för att få verka i svensk sjukvård [1]. Vi har svårt att se kopplingen mellan sämre resultat för läkare med utländsk utbildning och att ansvaret för att konstruera utkast till frågor roterar mellan de olika universiteten, vilket författarna låter påskina. Vi vill understryka att AT-nämnden i sin helhet har granskat och står bakom frågorna innan de inkluderas i eAT-provet.

År 2001 genomfördes en granskning av AT-nämndens arbete [2]. Högskoleverket framförde uppfattningen att nämnden borde bevaras i sin dåvarande form, men att dess organisation och verksamhet ska regleras genom en av regeringen given särskild förordning. Högskoleförordningens bestämmelser bedömdes inte tillämplig, då läkare som har läkarexamen och fullgör sin allmäntjänstgöring inte är studenter enligt högskoleförordningens definition.

Någon kritik av själva examinationen i form av eAT-provet har inte heller framförts som anledning till Läkarförbundets stöd [3] till Jens Schollins utredning av att framöver ersätta allmäntjänstgöringen med ett basår.

Läs mer:

Dags för en rejäl översyn av AT-nämnden.