Behandlingen sker enligt riktlinjer

Per Aspenberg och medförfattare för i en debattartikel i Läkartidningen fram synpunkter rörande artrosbehandling. Vi håller med om en skiftande kvalitet på studier av träning vid artros i olika leder. Evidensen för behandling av artros i knä är bäst, för andra leder är den svagare, men konsensus saknas inte [1]. Författarna ifrågasätter om det finns tillräcklig evidens kring icke-kirurgisk artrosbehandling av andra leder än knän.

Behandlingen i artrosskolan enligt BOA-konceptet (bättre omhändertagande av patienter med artros) sker enligt Socialstyrelsens riktlinjer som föreskriver långvarig övervakad träning vid höft- och knäartros, patientinformation samt viktkontroll, och således inte enbart träning [2]. Riktlinjerna följer internationella riktlinjer och praxis.

Genom att rapportera till det nationella kvalitetsregistret BOA (som inkluderar cirka 100 000 patienter) kan resultaten utvärderas. Utfallen granskas kontinuerligt och publiceras online, i vetenskapliga tidskrifter och årsrapporter [2, 3]. För närvarande pågår vetenskaplig analys av 80 000 registrerade patienter. Inom kort startar en randomiserad kontrollerad studie (RCT) [4]. I ökande omfattning kommer kombinerade resultat från populationsbaserade kvalitetsregister och RCT att öka vår kunskap och tillmätas evidensvärde [5, 6].

Evidensbaserad icke-kirurgisk behandling vid artros kan tillhandahållas via fysiska patientmöten eller webben [3, 7, 8]. För jämlik vård på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt, med bibehållen kvalitet, kommer evidensbaserade e-hälsolösningar att bli vanligare. I USA är nu 25 procent av sjukvårdsorganisationen Kaiser Permanentes besök virtuella [9]. LD har medverkat till att artrosskolan digitaliserats. I det digitala e-hälsoprogrammet har patienten via chattfunktion kontinuerligt stöd av fysioterapeut och ortoped samt får dagliga länkar till lektioner och individuellt träningsprogram [7, 8].

Ett kliniskt relevant resultat är relaterat till många faktorer, exempelvis det patientrapporterade utfallet, kostnaden samt hur farlig behandlingen är [10-13]. I detta sammanhang är valet av behandlingsalternativ vid onda knän (artroskopi eller fysioterapi) i medelåldern relevant [13].

En betydande majoritet av dem som genomgått artrosskolan är mycket nöjda och använder det de har lärt sig i vardagen [2, 3]. Mekanismerna bakom detta är sannolikt många [13]. Emellertid är behandlingen ofarlig. Vår erfarenhet är att träningsvärk oftast uppfattas positivt och som ett resultat av genomförda övningar. Träningseffekten vid artros är kortvarig om man slutar träna, men kvarstår om man fortsätter [14].

Med modern e-hälsoteknologi kan icke-kirurgisk behandling vid artros göras än mer kostnadseffektiv, då kronisk sjukdom kräver kronisk behandling. Dessutom leder träning till stora hälsovinster vid de flesta invärtesmedicinska tillstånd [15]. 

Träning och information vid behandling av knäartros är ovedersäglig. Många andra leder uppvisar liknande symtom och strukturella förändringar. Hittills finns ingen säker skillnad i utfall mellan patienter med höft- respektive knäartros i BOA-registret. Konklusiva data angående handartrosbehandling samlas in. I vår roll som tröstare, lindrare och botare har Artrosskolan en central roll för patienterna.

Läs inlägget från Per Aspenberg och medförfattare:

Artrosskolan – evidensen måste stärkas