Bengt Ekermo framför i ett debattinlägg i Läkartidningen (se länk i slutet av artikeln, red anm) kritik mot vår översiktsartikel med rekommendationer kring granulocyttransfusion [1]. Vi vill framföra följande:
Den så kallade RING-studien [2] som Bengt Ekermo refererar till beskriver vi utförligt i vår artikel. Det enda statistiskt signifikanta resultatet i studien var att ett högt antal transfunderade granulocyter gav bättre infektionsbekämpning och överlevnad än ett lägre antal celler. På grund av lågt antal inkluderade patienter och lång studietid framhåller författarna klokt att resultaten ska tolkas med stor försiktighet. Denna slutsats delas i en ledarkommentar i tidskriften Blood [3] liksom i en Cochranerapport [4]. Att mot denna bakgrund spekulera i sämre överlevnad i behandlingsgruppen saknar vetenskaplig grund.
Bengt Ekermo framför åsikten att man vid granulocytgivning bryter mot gällande författning om blodverksamhet. Vi vill framhålla att granulocytgivning/-transfusion skett vid svenska universitetskliniker sedan mitten av 1970-talet. Vare sig Inspektionen för vård och omsorg eller annan myndighet/inspektionsorgan har framfört invändningar mot detta.
Föreskriftsregeln om 14 dagar mellan aferesgivningar gäller plasma- och trombocytgivning. Tack vare den snabba omsättningen av granulocyter medför tätare givningar ingen utarmning av antalet cirkulerande granulocyter.
Den kliniska nyttan av granulocyttransfusioner redovisas noggrant i artikeln. Det saknas ranomiserade kontrollerade studier (RCT) som visar positiv effekt, men sådan har rapporterats i ett stort antal fallserier, och i flera av dessa har man angett att effekten tycks vara dosberoende.
Vi diskuterar i artikeln för- och nackdelar med olika typer av granulocytgivare (blodgivare eller anhörig/vän). Som vi framhåller har de mycket sällsynta men allvarliga komplikationer som inträffat efter injektion av G-CSF skett efter höga doser inför skörd av perifera stamceller (5–20 gånger högre totaldos än vid granulocytskörd). Mjältruptur har inte rapporterats vid granulocytgivning. Vid långtidsuppföljning av granulocytgivare som fått G-CSF, ibland vid ett stort antal tillfällen, har man inte heller funnit sena komplikationer.
Att våra åsikter avviker starkt från vår närmaste omvärld är felaktigt, möjligen beroende på hur man definierar begreppet närmaste omvärld. Vi refererar till en internationell genomgång [5, 6] där man redovisar förhållanden i ett flertal europeiska länder och USA.
Artikeln i Läkartidningen 2016 [7] angående det sjukvårdsjuridiska utrymmet utan forskningstillstånd gäller kliniskt bruk av oprövade metoder. Granulocyttransfusioner har använts i Sverige i mer än 40 år.
Våra rekommendationer har förankrats genom muntlig genomgång och manuskript i svensk-norska BMT-gruppen och i Svensk aferesgrupp. I dessa grupper finns ansvariga läkare för stamcellstransplantation och leukemibehandling respektive granulocytgivning vid samtliga universitetssjukhus.
Påståendet att inga granulocyttransfusioner gjordes i Sverige 2016 är felaktigt. Sådana transfusioner gavs både 2016 och 2017.
Läs Bengt Ekermos inlägg:
Felaktiga slutsatser om nyttan av granulocyttransfusion
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.