Än en gång förstärker dödshjälpsförespråkare sina argument med fula debattknep. De har tidigare tillskrivit meningsmotståndare okunnighet [1], ungdom och bristande erfarenhet (SVT, Aktuellt, 2 jan 2018) eller påtagit sig rollen att värdera validiteten i det motståndaren framför [2]. Detta i stället för att argumentera respektfullt och sakligt. Och det gör de nu igen. Vem i den här debatten som ger paternalismen ett ansikte är därmed uppenbart.

Vi har många års erfarenhet av dödshjälp i Europa i sjukvårdssystem som liknar vårt, och det är uppenbart att tröskeln för dödshjälp sänkts; ett ökande antal människor får eutanasi varje år och dessutom utan att det säkerställts att de varit beslutskapabla.

Detta möter dödshjälpsförespråkare med att bortse från nära och gedigna erfarenheter för att i stället argumentera för ett system som används längre bort, har funnits kortare tid och tillämpas i ett mer främmande sjukvårdssystem, det vill säga Oregonmodellen och nu även den kanadensiska. Läkarförbundet i Kanada var emot införandet, men deltog i diskussionerna för att inte hamna i ett ännu sämre system. Även kunskapsunderlaget från Smer diskuterar främst Oregonmodellen och avfärdar många av de invändningar som är så tydliga i Europa med argumentet att man ännu inte kan belägga samma problem i Oregon.

En av författarna till debattartikeln i Läkartidningen, Gunnar Hagberg, har dessutom framställt Kanadamodellen som ett nytt lyckat exempel på införande av eutanasi [2], vilket är tvärt emot vad vice ordföranden i CMA (Canadian Medical Association) bland annat säger i en intervju [3]. Han menar att de flesta läkare i Kanada vägrar delta i hanteringen av dödshjälp och att 80 procent av dem som medverkar upplever ångest eller värre symtom efteråt. 

Jag hävdar, i motsats till debattörerna i debattartikeln i LT, att läkarperspektivet också (men inte ensamt) måste beaktas i debatten om eutanasi. Läkare förutsätts vara »hjälpen« i dödshjälp. I Kanada vägrar 70 procent av läkarna (ännu fler i Finland) att befatta sig med dödshjälp, något som går emot allt de lärt sig att yrket går ut på. Jag anser det vara viktigt att befolkningen fortsatt kan ha fullt förtroende för att läkaren har deras liv och hälsa som sitt mål. Dödshjälp är inte förenligt med det.

Jag är fullt medveten om att det finns olika åsikter i frågan om dödshjälp, även bland läkare. Min tro är att de allra flesta också grundar sin åsikt i en genuin omsorg om patienten, men har andra värderingar och gör andra avväganden. Jag har full respekt för dem som kollegor och deras åsikter, åtminstone när de för en ärlig och öppen diskussion i frågan.

Läs debattartikeln:

Många felaktigheter om dödshjälp