I Läkartidningen publicerades nyligen ett sex sidor långt referat samt en utvärdering av katastrofövningen »Liv« i Göteborg (se länk i slutet av artikeln, red anm).
Scenariot var ett terrorattentat där en lastbil exploderat på Försvarsmedicincentrum vid Käringberget i Göteborg. Ett stort antal personer fick omfattande kroppsliga skador. Det blev framför allt Sahlgrenska universitetssjukhuset som fick testa den somatiska beredskapsplanen och stresstesta sjukhuset.
Man kan i och för sig »renodla« en övning till att omfatta bara vissa aspekter, men det är bekymmersamt när en övning av detta omfattande slag inte synes ha inkluderat psykotraumatologiska aspekter i form av traumatiska stressreaktioner hos överlevande, anhöriga och oskadade drabbade samt sjukvårds- och räddningspersonal.
Det synes mig lite otidsenligt att inte inkludera psykologiska, psykosociala och potentiella psykiatriska aspekter. Det finns såväl nationella som internationella erfarenheter av och kunskaper om dessa aspekter på det totala skadepanoramat från Stockholm, Norge, Paris, Bryssel och London.
Såväl vid övningar som vid verkliga händelser har det psykiska skadepanoramat visat sig vara det dominerande i ett längre tidsperspektiv. Vikten av att de psykologiska aspekterna lyfts fram redan i ett tidigt skede vid en katastrofhändelse har poängterats.
Det är därför beklagligt att man inte tog tillfället i akt att öva också dessa aspekter.
Läs reportaget:
