Gunnar Johanssons medicinska kommentar i Läkartidingen om protein (se länk i slutet av artikeln, red anm) innehåller felaktigheter och fokuserar olyckligtvis på risken för »proteinbrist« snarare än att diskutera ett mer optimalt intag för olika populationer.

Vi delar uppfattningen att det inte råder någon generell proteinbrist i Sverige. Vi delar också generellt uppfattningen att vegankost kan ha hälso- och miljömässiga fördelar och att animaliskt protein inte per definition är nödvändigt för att tillgodose det dagliga behovet. Men vi undrar varför författaren inte uppgett jäv, då han är medlem i en förening som bedriver lobbyism för vegankost?

Påståendet att ett högt proteinintag är förenat med negativa effekter på njurar och skelett hos friska individer saknar vetenskapligt stöd [1]. Gunnar Johansson kan inte heller referera till någon studie i ämnet.

Vidare för han fram en märklig logik kring proteinbehov utifrån risken för proteinbrist och menar att tränande individer och kroppsbyggare inte skulle ha nytta av att se över sitt intag. För dem som vill förändra kroppssammansättning eller optimera sin anpassning till träning är det rekommenderade dagliga intaget (RDA) eller risken för proteinbrist oväsentlig, däremot vill nog individen veta vilket intag som är optimalt.

Det är väldokumenterat att tränande individer har nytta av ett högre intag än RDA. Experimentella studier visar att 1,6 g/kg kroppsvikt/dag är mer fördelaktigt än ett lägre proteinintag för att optimera effekterna av styrketräning [2], vilket är fullt möjligt att uppnå med vanlig kost utan olika tillskott. Proteinpulver kan dock ibland vara ett smidigt alternativ då det i motsats till vad många tror faktiskt ger mer protein per krona än mjölk.

Gunnar Johansson påstår i kommentarsfältet att det inte finns studier där man jämför effekten av olika proteinintag vid likvärdig träning. Lustigt nog är det sådana studier som sammanställts och redovisats i hans referens 3 (och som också nämnts flera gånger i läsarkommentarer). Det har gjorts flera sammanställningar med metaanalyser som alla visar att mer protein ger bättre resultat.

Än mer viktigt är proteinintaget hos äldre. Studier visar att ett högre proteinintag än RDA är kopplat till bättre bibehållen muskelmassa och funktion vid åldrande [3]. Vid åldersrelaterad förlust av muskelmassa rekommenderas därför äldre att konsumera 1,2–1,6 g/kg kroppsvikt, vilket många inte når upp till [4]. Forskning visar också att proteinet bör innehålla leucin, den aminosyra som främst driver den anabola signalen i muskulaturen [4]. Gunnar Johansson skriver att aminosyraprofilen är oväsentlig.

Att påstå att kroppen kan återanvända aminosyror är missvisande. Vi har en mycket begränsad fri aminosyrapool, och studier visar att ett lågt proteinintag vid viktminskning är förenat med förlust av både fett och muskelmassa, medan en högt intag är en mycket bra strategi för att bibehålla muskelmassa samtidigt som fettmassan minskar [5]. Protein ger även bättre mättnadseffekt än fett eller kolhydrater och är förenat med bättre viktkontroll [6].

Att föra fram negativa hälsoeffekter av animaliskt protein är inte svårt om man körsbärsplockar resultat från enskilda epidemiologiska studier, som i sig är förenade med stora brister [7]. Sammantaget är data bakom påstådda negativa effekter ganska motstridiga, och relativa risker förväxlas ofta med den absoluta risken.

Det finns starka skäl för tränande indvidier, äldre och personer som vill gå ner i fettmassa att se över sitt proteinintag. Ett upp till dubbelt så stort intag som RDA kan rekommenderas för dessa grupper (en stor del av befolkningen). Detta är ett mycket viktigt budskap sett i ljuset av den allt äldre populationen som kämpar mot förlust av muskelmassa, fallolyckor och förlorad autonomi i hemmet.

Läs den medicinska kommentaren:

Svårt att få brist på protein – för högt intag större risk. Lagom mängd mat – oavsett kosttyp – ger tillräckligt mycket.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Jacob Gudiol arbetar vid sidan om en tjänst på ett idrottsgymnasium som egen företagare med att skriva artiklar, föreläsa och podda. Han är även författare till två böcker om kost och träning.