Bengt Järhult beskriver i ett debattinlägg i Läkartidningen (se länk i slutet av artikeln, red anm) en frustration som delas av en överväldigande majoritet av sjukskrivande läkare i Sverige. I inlägget beskrivs problem som är väl kända och som är prioriterade frågor för Sveriges läkarförbund.
- Frågan om differentierad handläggning med enkla intyg för medicinskt sett korta och entydiga fall.
- Problematiken kring att det inte går att beskriva aktivitetsbegränsning och arbetsförmåga på ett objektivt sätt utifrån medicinsk grund då det i stor utsträckning är beroende av patientens, arbetets och samhällets övriga förutsättningar gällande arbete. Detta är särskilt tydligt när det handlar om psykiska besvär.
I komplexa och långvariga fall finns det därför ingen medicinsk rättssäkerhet och objektivitet i medicinska bedömningar av arbetsförmåga och aktivitetsbegränsning.
Som Bengt Järhult också skriver har Försäkringskassan sedan 2015 upphört med samråden med Sveriges läkarförbund, Sveriges Kommuner och landsting och flera andra aktörer. Detta beror på den bokstavliga tolkning myndigheten gjort av de regeringsuppdrag man fått. Uppdragen utgår från det åtgärdspaket som regeringen sjösatte hösten 2015 på grund av den ökande ohälsan och kostnaderna inom sjukförsäkringssystemet.
Sveriges läkarförbund har vid flera tillfällen det senaste året haft kontakt med Socialdepartementet gällande ovanstående problem samt att dialogen ensidigt upphört från myndighetens sida.
Vi har även påtalat behovet av att se över vem som ska bedöma och utreda arbetsförmåga i mer komplexa och långvariga fall och hur det ska gå till, då kunskapsutvecklingen allt tydligare visar att den inte går att bedöma objektivt utifrån medicinsk grund. Dessutom visar allt fler rapporter att sjukskrivningar i många fall förlängs om rehabilitering enbart bedrivs inom hälso- och sjukvården utifrån medicinsk eller psykiatrisk grund. Regeringen behöver ta fram en annan modell för hur arbetsförmågebedömningar ska göras.
De senaste årens erfarenheter visar att det var nödvändigt med en förändring av Försäkringskassans förhållningssätt och uppdrag. Bytet av generaldirektör var därför en bra och nödvändig signal. Utifrån regeringens uppdrag till Socialstyrelsen och Försäkringskassan att tillsammans med vården och Sveriges läkarförbund analysera »kompletteringsträsket« har vi nu förhoppningar om förbättringar. Arbetet har påbörjats och beräknas bli klart det närmaste året.
Under våren har vi också haft ett första möte med Försäkringskassans nya tillförordnade generaldirektör Maria Hemström Hemmingsson. Dialogen har alltså återupptagits, vilket är mycket positivt, och vi har enats om att börja titta på de grundläggande frågor som Bengt Järhult ställer i sitt debattinlägg.
Detta är viktigt inte minst utifrån patientperspektivet, då det är de sjukskrivna som ofta tagit mest skada av den »teknokratisering« och »juridifiering« som karaktäriserat myndighetens agerande sedan hösten 2015.
Läs debattartikeln:
Överväg stridsåtgärder mot »kompletteringsterrorn«
