Precis som tidigare skriver Jakob Ratz Endler sylvasst och tänkvärt i sin replik på min kommentar till hans krönika om värdegrunder i Läkartidningen (se länkar i slutet av artikeln, red anm). Jag förstår att reaktionerna har varit många. Debatten är dessutom välbehövlig. Alltför ofta har han nämligen rätt.
Jakob Ratz Endler konstaterar generöst att en del av Ersta sjukhus framgångar, och hans positiva inställning till oss, kan ha med vårt värdegrundsarbete att göra. Tack!
Jag är inbiten ateist som du, och precis som alla likasinnade på Ersta sjukhus är jag välkommen att jobba här. Det finns inga konfessionella krav på vare sig anställda eller den som söker vård. Vi välkomnar alla oavsett sexuell orientering, livsåskådning och så vidare. Vår värdegrund är inget hinder, den leder oss till just de slutsatserna.
Den andliga delen av Ersta blir för mig en motvikt som hjälper mig att hitta en balans i relation till allt ekonomiprat. Visst sätter ekonomin ramarna för min verklighet som verksamhetschef, inte minst framöver när vi ska bygga till en ny sjukhusbyggnad. Men ekonomin går inte före patienten. Visst möter man dem som vill tjäna så mycket pengar som möjligt. Det är väldigt få av dem här på Ersta.
Dessutom kan »andlig« läsas som att vi tar människors existentiella behov på allvar. Att människans fysiska och psykiska hälsa påverkar varandra är knappast något kontroversiellt påstående inom läkarvetenskapen. Men vi pådyvlar inte andra någon livsåskådning.
Precis som Jakob Ratz Endler har jag starkt ogillat klyschor som är svåra att leva upp till, som ibland nästan blir ett hån mot oss som arbetar på golvet. Men den idéburna icke vinstsyftande vården har ändrat min ståndpunkt. Det funkar, men bara om man lever upp till det.
Vi är ett professionellt sjukhus med omvittnat goda resultat. Vi förväntas jobba enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, precis som alla andra inom professionen.
Vi hoppas dessutom att värdegrunden kan bidra till att den människa som behöver vård ska tänka exakt så som Jakob Ratz Endler skriver: »Om jag eller någon av mina anhöriga blev sjuk och skulle behöva vård, och det var vård som Ersta erbjöd, skulle jag vilja att vi blev behandlade där. Jag skulle önska att det fanns fler kliniker som den som Ersta diakoni driver.«
