Dataanvändare erbjuds i dag ofta att testa ännu inte färdigutvecklade program, »betaversioner«. Det är på egen risk – oprövade program kan i värsta fall skada datorn, men många datafrälsta gillar ändå att granska och förbättra. 

Det gillar också programutvecklarna. Att användarna själva hittar buggar och ger förslag till förbättringar spar tid och resurser. 

Kan betaversioner vara en utvecklingsmodell även inom områden som hälso- och sjukvården? Om hälsopersonal får tillgång till halvfärdiga riktlinjer kan de testa dessa i sitt praktiska arbete med patienter och komma med förslag till förbättringar. 

Så resonerar i alla fall Uppdrag psykisk hälsa hos SKL (Sveriges Kommuner och landsting), som nyligen lanserat en betaversion av »Metodstöd för elevhälsan« [1]. Metodstödet är en sammanställning av råd avseende hur elevhälsan kan förebygga och bedöma psykisk ohälsa hos elever. Man beskriver möjliga orsaker till symtom, som nedstämdhet, sömnsvårigheter, huvudvärk och ont i magen, och föreslår vilka frågor som kan ställas till eleven och vilka förebyggande åtgärder skolan kan vidta. 

För initierade läsare är det uppenbart att metodstödet är en betaversion. Det finns bättre metoder för skolsköterskan att uppmärksamma barn som sover för lite än att försöka uppskatta vilka som ser »bleka och glåmiga ut«, och är »dålig luft« i klassrummet verkligen en viktig orsak till sömnsvårigheter hos elever?

Råd eller metoder som ska främja psykisk hälsa bör så långt som möjligt vara evidensbaserade, det vill säga bygga på kunskapsunderlag framtaget av forskare och experter inom området. Det handlar i grunden om etik, och speciellt när det gäller barn är det oetiskt att föreslå interventioner där det inte finns stöd för att insatserna gör nytta. SBU gav 2010 ut en omfattande kunskapsöversikt av metoder för att främja psykisk hälsa hos barn och unga. Kapitlet kring etik och evidens är speciellt läsvärt [2]. Hela detta dokument tycks ha undgått metodstödets projektgrupp; i varje fall nämns det ingenstans i texterna.

I stället för att låta namngivna experter sammanställa ett kunskapsunderlag har anonyma skribenter fått skriva texter som inte utgår från etablerad kunskap, utan från enskilda skolors praxis som denna beskrivs i metodböcker och på webbplatser. Detta godtyckligt valda underlag har inte genomgått formell granskning, och då källangivelser saknas är det svårt att avgöra vad som är etablerade fakta och vad som är spekulationer. 

Uppdrag psykisk hälsa uppmanar nu slutanvändarna, i första hand rektorer och skolsköterskor, men även skolpsykologer, skolkuratorer och skolläkare, att vara med och utveckla materialet. Hur det rent praktiskt ska gå till är oklart, då de synpunkter skolläkare och andra hittills skickat in har lämnats därhän. För legitimerad personal finns en strikt lagstiftning som reglerar bruk av oprövade metoder [3]. Tänker man sig att göra ett undantag för metodstödet och låta skolsköterskor, skolläkare och psykologer testa oprövade råd för att rapportera hur de fungerar? 

Självklart ska all personal vara med och utveckla de metoder man arbetar med, men frågan är bara i vilket skede av processen som slutanvändarna ska ta över ansvaret. SKL borde ta varning av en annan betaversion – introduktionen av Sveriges dyraste och mest högspecialiserade universitetssjukhus. Personalens ansträngningar att få ordning på icke-fungerande utrustning och rutiner har säkert flertalet av Läkartidningens läsare och andra kunnat följa i medier. Visselpipor som ersättning för larmsystem som inte fungerar kan tyckas komiskt, men tillbud som fått ett rättsligt efterspel hos IVO lockar inte till skratt [4].

Men åter till skolan. Hur vänder man den negativa trend där närmare hälften av dagens 15-åringar uppvisar psykosomatiska symtom, vilka i sin tur kan ha en mängd olika orsaker och spegla såväl icke-skolrelaterade som skolrelaterade faktorer [5-8]?

Det säkraste sättet är att utgå från väl underbyggda fakta. I stället för att chansa på att ogranskade råd ska hjälpa unga att må psykiskt bättre kunde SKL överväga att samarbeta med experter och forskare inom området. Ett sådant samarbete kan ske via rådet för kunskapsstyrning. Rådet är ett nätverk av nio myndigheter med stort kontaktnät bland forskare och experter. Både rådet och dess experter har gedigen erfarenhet av att ta fram tvärvetenskapligt väl underbyggda och hållbara kunskapssammanställningar. Varför inte bjuda in rådet till ett samarbete kring metodstödet? Ekonomiska förutsättningar finns. Regeringen har gett 1 400 miljoner kronor i bidrag till Uppdrag psykisk hälsa för 2018. Troligen skulle bara en bråkdel av denna summa räcka för att ge berörda myndigheter resurser att granska och revidera metodstödet.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Josef Milerad har medverkat i flera av Socialstyrelsens och SBU:s projekt- och expertgrupper.