Värderingen av ett QALY varierar

Författarna, liksom den föregående artikelns författare, hänvisar till empiriska studier och diverse skattningar av samhällets ”betalningsvilja”. Vad som är viktigt att betänka är att dessa frågor i grunden utgörs av värderingar – frågor som inte kan avgöras med empiri. När det gäller de politiska ställningstaganden som författarna verkar efterlysa så är ju frågan redan avgjord eftersom vi har en gällande prioriteringsplattform, antagen av riksdagen, och där det tydligt framgår att kostnadseffektivitetsprincipen ska vara underordnad såväl människovärdesprincipen som behovs- och solidaritetsprincipen. QALY beräkningar ska helt enkelt inte få avgöra vem som ska få eller inte få vård.

Att göra kostnadseffektivitetsprincipen högst i beslutskedjan kan bli en av den nyvalda Riksdagens stora beslut. Ett sådant beslut stämmer med inställningen i många länder. Behovsprincipen beslöts av Riksdagen 1997. Detta var före dyrbara preparat som Herceptin, MabThera och diverse TNF-hämmare hade introducerats och långt innan Avastin och Lucentis. Idag finns visserligen biosimilarer för en del av dessa men biosimilarerna är ändå inte så billiga – gångna är dagarna när generika introducerades till en bråkdel av priset – och nya dyrbara preparat kommer till marknaden med regelbundna mellanrum. Mao, sjukvården spelar på en helt annan bollplan än för 20 år sedan… Läs mer »

Debatten om ”betalningsviljan för ett QALY” och för den delen kommentaren här att QALY-beräkningar inte får avgöra vem som får eller inte får vård visar tydligt hur ofärdig diskussionen om utgångspunkterna för prioriteringar, värderingar och hälsoekonomiska utvärderingar som underlag för beslut i hälso- och sjukvården är i Sverige. Persson och Olofssons rekommendation (som kommenteras ovan av Lärfars och Beftrits) att sjukvårdens prioriteringar bör baseras på hur mycket individer uppger att de är villiga att betala för en förbättring av (sin egen) hälsa är mycket djärv och gömmer normativa antaganden. Ett stort problem i hela debatten om vad som är ett… Läs mer »

Riskerar man inte här att förväxla “kostnadseffektivitetsprincipen” med “nyttoprincipen”, eller iaf tangera nyttoprincipen, som beskrivs i diskussion från 2007? Se https://lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=7862 “Nyttoprincipen innebär prioritering av insatser som gör störst nytta för flest människor. Samhällsnyttan väger tyngre än nyttan för enskilda patienter. Prioriteringsutredningen tog avstånd från nyttoprincipen.” I övrigt har jag undrat: Kunde man inte, när gränsen för betalningsviljan nås, överväga gemensam betalningsvilja upp till en viss nivå, och sedan låta pat själv betala det överskjutande beloppet? Långt ifrån optimalt förstås, men kanske på sina sätt bättre än dagens system med i vissa fall “allt eller inget”. (Troligen skulle det med… Läs mer »

För länge sedan, 40 år sedan, använde Vägverket ett s k humanvärde i sina prioriteringskalkyler. Syftet var att spegla värdet av minskad risk för dödsfall och skador i trafiken. Vägverkets humanvärde för ett dödsfall var avsett att vara ett mått på hur mycket befolkningen var beredd att betala, utöver de materiella kostnaderna (sjukvård, administration etc.), för att minska sannolikheten för att en okänd individ dödas. Vägverket beräknade detta värde utifrån politiska avvägningar mellan trafiksäkerhet och framkomlighet. Värderingen gjordes indirekt utifrån statsmakternas beslut om differentierad hastighetsbegränsning år 1976. För att motivera de sänkta hastigheterna fann Vägverket att värdet av ett minskat… Läs mer »