I en debattartikel i Läkartidningen argumenterar Ulf Persson och Sara Olofsson [1] för att det accepterade värdet för ett kvalitetsjusterat levnadsår (QALY) bör höjas till 2,4 miljoner kronor vid NT-rådets respektive Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) bedömningar av vilka läkemedel som ska införas i svensk sjukvård. Författarna baserar sin rekommendation på ett forskningsprojekt som gjorts på uppdrag av Trafikverket [2, 3] där man kartlagt betalningsvilja för att undvika skador och dödsfall i trafiken.

Andra studier visar dock tydligt att analys av samhällets betalningsvilja för hälsovinster varierar kraftigt beroende på metod, antaganden och en rad andra faktorer. Som exempel finns en sammanställning som gjorts på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). I den visar en kartläggning av ett omfattande empiriskt material på en betalningsvilja per QALY i ett spann mellan 500 000 och 2 miljoner kronor [4].

I ett mycket omfattande arbete som utförts i Storbritannien på uppdrag av National Health Service (NHS) redovisas [5] ett forskningsprojekt där ansatsen var att mäta värdet av undanträngda hälsoinsatser. Där kom man fram till att betalningsviljan per QALY inte bör överstiga 13 000 pund, väsentligt mycket lägre än vad som är praxis i Sverige i dag.

NT-rådet välkomnar och uppmuntrar en debatt kring samhällets betalningsvilja för insatser i hälso- och sjukvård. Men denna debatt bör (likt exempelvis i Norge) föras på den politiska nivån. Det är rimligen där som beslut som direkt påverkar prioritering och allokering av våra gemensamma resurser ska fattas.

Dessutom skulle en generell fördubbling av betalningsviljan för nya läkemedel ofrånkomligen leda till kraftigt ökade priser, vilket skulle leda till undanträngningseffekter på annan sjukvård om budgeten förblir densamma.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.