Etikfrågor synliggör

  • Etikarbetsgrupper inrättas lokalt i hälso- och sjukvården för att stärka den etiska diskussionen, förmedla kunskap eller bistå vid beslut som inbegriper värdekonflikter. 
  • Arbetet bedrivs ofta av engagerade personer som brinner för frågorna, vid sidan av ordinarie arbetsuppgifter.
  • Som ett stöd för etikarbetsgruppernas arbete har Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik tagit fram tips och råd i punktform som även Läkarförbundets etik- och ansvarsråd står bakom.

I det kliniska arbetet uppstår ofta situationer som är etiskt problematiska. Det kan gälla såväl små beslut som stora frågor och/eller vägval med dramatisk betydelse för enskilda eller grupper av patienter och personal. När något uppfattas som etiskt svårt finns det ofta en värdekonflikt inbakad i situationen. Det kan handla om att välja mellan olika alternativ som i sig är ganska bra, men inte sällan om att försöka välja det minst dåliga alternativet. Vad som är »bra« respektive »dåligt« beror på ur vems perspektiv man betraktar situationen och vilket tidsperspektiv man har.

Det kan också uppstå situationer där utrednings- och behandlingsmöjligheter av olika anledningar inte kan förverkligas. Det kan bero på att patienten inte vill medverka eller på brist på resurser eller kompetens. Patienter och närstående kan i andra situationer vilja något som vården inte kan eller bör bistå med.

Etikkommittéer, etikarbetsgrupper, etikråd etc har inrättats i många sjukvårdsorganisationer i landet. Syftet varierar, men vanligen ska man verka för ökad etisk medvetenhet i vården, stärka den etiska diskussionen, förmedla kunskap och på andra sätt stödja det kliniska arbetet.

De lokala eller regionala etikarbetsgruppernas resurstilldelning varierar, och därmed även deras förmåga att uppfylla sitt uppdrag. Det är vanligt att arbetet bedrivs på »lånad tid«, vid sidan av de ordinarie uppgifterna, och att aktiviteten i arbetsgruppen vilar på att det finns entusiastiska och engagerade personer som brinner för frågorna. Etikarbetsgruppernas plats i regionens/ landstingets organisationsmatris växlar, liksom huruvida förtroendevalda och högre chefer ingår i gruppen.

Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik har tagit fram tips (sju punkter) som förhoppningsvis kan blir ett stöd för etikarbetsgrupper, och som Läkarförbundets etik- och ansvarsråd ställer sig bakom.

De allra flesta bör kunna hålla med om innehållet i de sju punkterna, även om ställningstaganden som att etikarbetsgrupper ska ha en dedicerad personalresurs, att de inte ska vara tillståndsgivande (men gärna rådgivande), samt att det bör finnas akademisk kompetens i bland annat hälso- och sjukvårdsetik i gruppen kan vara kontroversiella. Vi ser dock goda skäl för att dessa rekommendationer ingår. Om arbetet bedrivs helt ideellt hotas kvaliteten och engagerade personer riskerar att överutnyttjas.

Om etikarbetsgruppen blir ett organ som ombeds pröva och godkänna frågor utifrån etisk grund finns stor risk för att gruppen används fel, och rättsstödet blir tveksamt. Etisk fackkompetens i arbetsgruppen kan tillföra nya perspektiv till vården samt utmana och fördjupa det intuitiva och erfarenhetsbaserade etiska tänkande som vårderfarna personer ofta är bra på.

Skriften »Tips för lokala etikarbetsgrupper« kan laddas ner från https://www.sls.se/globalassets/sls-tips-etikarbgrp-20180910.pdf