»Varför är de flesta forskare så besatta av att samla nya data i stället för att försöka lära sig från de data vi redan har?« Den frågan ställde sig Iain Chalmers, grundare av Cochrane Collaboration [1].

Systematisk granskning och sammanställning av all tillgänglig forskning är grundläggande för att bedriva evidensbaserad sjukvård och för att identifiera kunskapsluckor för fortsatt forskning.

Vetenskapsmetodologin för systematiska översikter är avancerad, och att utföra översikter av hög kvalitet kräver en hög metodkompetens. Trots detta har systematiska översikter låg vetenskaplig status i Sverige. Att höja statusen skulle gynna både patienter, svensk sjukvård och svensk forskning.

Vi genomförde under hösten 2018 en översikt av hur systematiska översikter värderas vid de sex största svenska universiteten samt hur Vetenskapsrådet (den största offentliga finansiären av forskning i Sverige) ser på finansieringen.

Sammanfattningsvis tycks varken universiteten eller Vetenskapsrådet betrakta systematiska översikter som »riktig forskning«. Kunskapen om systematiska översikter verkar också vara bristfällig på vissa håll; till exempel hade många svårt att skilja mellan systematiska översikter och metaanalyser, eller icke systematiska litteraturstudier. Flera svarade att det var ovanligt eller i princip »inte ens förekommer« att docenturer eller avhandlingar innehåller systematiska översikter.

Vid Uppsala universitet ger systematiska översikter ingen docenturmeritering överhuvudtaget, och vid Umeå universitet kan systematiska översikter inte räknas som något av de 15 arbeten som krävs för docentur.

Vid Karolinska institutet, Linköpings respektive Lunds universitet och Sahlgrenska akademin uppgav man att systematiska översikter kan tillgodoräknas vid ansökan om docentur, men med förbehåll. Antingen räknas de inte lika starkt som en originalartikel eller så kan enbart ett fåtal av de 15 arbeten som krävs för docenturmeritering utgöras av systematiska översikter.

Vid Uppsala universitet kan en systematisk översikt ingå, men får inte »utgöra huvuddelen av avhandlingsarbetet«. Vid Karolinska institutet, Umeå och Linköpings universitet kan ett av de normalt fyra delarbetena utgöras av en systematisk översikt om »övriga delarbeten är originalarbeten«. Vid Sahlgrenska akademin skriver man att systematiska översikter ska innehålla en »gedigen analys« för att kunna ingå i en avhandling. Vid Lunds universitet kan systematiska översikter ingå om originaldata presenteras, men de kan inte ersätta det arbete där doktoranden ska vara försteförfattare.

Vetenskapsrådet svarade att man gärna ser att ansökningar refererar till systematiska översikter för att motivera forskningsfrågan, men man stödjer inte ansökningar som enbart har till syfte att genomföra en systematisk översikt. »Vårt uppdrag är att stödja forskning, varför vi ställer stora krav att det ska vara en väldefinierad forskningsuppgift med en tydlig hypotes, eller som inom klinisk behandlingsforskning har till syfte att vidareutveckla eller utprova en ny behandling, studie, läkemedel, vårdinsats, etc. Det finns dock inget i Vetenskapsrådets uppdrag från regeringen som säger att man inte ska stödja forskning i form av systematiska översikter [2].«

Vi är inte ute efter att skapa en polariserad debatt om vad som är mest värt, det man kallar originalforskning eller systematiska översikter. Båda är viktiga, och båda bör ha samma vetenskapliga status. Detta formulerade lord Rayleigh, professor vid Cambridgeuniversitetet, redan 1884 (fritt översatt): »Om vetenskapen bestod av att enbart samla in fakta skulle den snart köra fast, krossad under sin egen vikt. Två processer arbetar sida vid sida: insamlande av nytt material, och processande och assimilering av det gamla, och eftersom båda är nödvändiga kan vi bespara oss diskussionen om vilket som är viktigast.«

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Båda författarna är knutna till Cochrane Sverige, en organisation som arbetar med systematiska översikter.