Kopparspiralen har ett T-format polyetylenskelett och ren koppartråd med silverkärna tvinnad runt skänkeln [1]. Spiralens toxiska effekt på spermier är beroende av kopparmängden och graden av inflammation i livmoderslemhinnan [2]. Den spiral som används mest introducerades 1997 och har en kopparyta på 380 kvadratmillimeter – en ökning från tidigare modeller utan att nya studier gjorts [3]. Cirka 150 000 svenska kvinnor bär kopparspiral (14–18 procent av fertila kvinnor) [2].

Kopparspiralen är klassad som medicinteknisk produkt. Det innebär att den (i motsats till hormonspiralen, som klassas som läkemedel) inte kräver noggranna studier, registrering av antal användare och uppföljning av biverkningar trots att den innehåller ett kroppseget essentiellt spårämnesmineral [4].

Den tidigare spiralen med 200 kvadratmillimeters kopparyta gav enligt fabrikanten förhöjda kopparkoncentrationer i lever och njurar, och förhöjda halter i blodet har uppmätts hos spiralbärande flickor [5]. Vi vill därför åter lyfta de systemiska biverkningar som rapporterats till Läkemedelsverket [6]. Inom professionen har vi levt i tron att koppar endast har en lokal verkan på endometriet och därför bara kan ge lokala biverkningar som ökad blödning, smärta och utstötning.

Allt fler kvinnor rapporterar symtom som vid kopparöverskott i kroppen. Koppar forslas i blodbanan och intracellulärt av metallproteiner [7] och ingår i enzymatiska reaktioner. Koppar har även en antioxidant effekt, men kan bilda överskott på ROS (reactive oxygen species), som skadar cellerna [8, 9]. Det finns kopplingar mellan alzheimer och deposition av koppar, vilket talar för en påverkan på centrala nervsystemet [10]. En studie visar att kvinnor med depression har förhöjda kopparnivåer [11]. Kroppen har ett raffinerat balanssystem och kan oftast reglera kopparnivåerna via levern, där det normalt finns en depå [12, 13].

Bukspänning, smärta, huvudvärk, yrsel, illamående, kräkningar och diarré, trötthet, takykardi och andningspåverkan har rapporterats, men även koncentrationssvårigheter, »hjärndimma« och depressiva tankar [14]. Samstämmiga berättelser från hundratals kvinnor har inte beaktats. Efter uttag av spiralen försvinner symtomen efter veckor upp till månader. Många återfår symtom i skov, ofta relaterat till menscykeln, ibland flera år efter uttag. Många kvinnor har fått uteslutningsdiagnoser som utmattningssymtom och psykisk sjukdom, till och med djup depression med suicidtankar. I vissa fall har detta lett till långvarig sjukskrivning, medicinering och arbetsoförmögenhet.

Alla dessa symtom återfinns vid överbelastning på grund av ökad mängd koppar i dricksvatten [15] samt vid akut kopparexponering [16]. Bristen på studier av kopparläckage från livmodern gör att det saknas information om biverkningar beroende på livmoderinlägg. En ansökan om medel till ett forskningsprojekt om mätning av kortisol och kopparinnehåll i hårstrån avslogs tyvärr i våras.

Kvinnors känslighet för kopparspiralen varierar med olika hormonella förhållanden. Höga östrogenhalter höjer kopparnivåerna i kroppen. Intaget varierar med maten och kopparinnehållet i dricksvatten [17]. Absorptionen via tarmen från födan kan variera mellan 15 och 97 procent [18].

Varken Läkemedelsverket eller tillverkaren har funnit anledning till ytterligare studier, då det saknas evidensbaserad forskning som bekräftar sambandet [14]. Vi ser det dock som självklart att identifiera kvinnor med hög risk och respektera spiralbärande kvinnors symtom på kopparöverskott. Forskning behövs för att fastställa kopparnivåer i blodserum och på cellnivå hos kvinnor med symtom på kopparöverskott.

Läs repliken:

Kopparöverskott av spiral – en osannolik hypotes

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.