I Region Västmanland har vi sedan våren 2013 tillgång till lokal PCR (Xpert MTB/RIF System) [1] för detektion av Mycobacterium tuberculosis i luftvägsprov. Analysen sker med ett instrument som används rutinmässigt för norovirus. Provsvaren redovisas som M tuberculosis påvisad »Ja/Nej« samt rifampicinresistens påvisad »Ja/Nej«. Under förutsättning att proven kommer till mikrobiologiska laboratoriet under ordinarie öppettid får vi svar samma dag.

Analysen är ett komplement till och ersätter inte ordinarie diagnostik med mikroskopi, PCR och odling för M tuberculosis (tilläggskostnaden för lokal PCR är 1 295 kronor/prov). Prov transporteras till Karolinska universitetssjukhuset (KS) Solna 4 dagar/vecka, vilket innebär att vi får mikroskopisvar tidigast dagen efter lämnat prov, men ofta med ytterligare flera dagars fördröjning.

Den kommersiella PCR-metod vi använder rekommenderas av WHO sedan 2010 [1]. Metoden utvecklades initialt i syfte att möjliggöra diagnostik i länder med låg tillgång till adekvata tuberkuloslaboratorier [2], men har visat sig vara värdefull även i länder med låg prevalens av tuberkulos [3-5]. Metoden är utvecklad och godkänd för sputumprov. Sensitivitet och specificitet för andra provmaterial är lägre, men en vidareutveckling har visat lovande resultat för till exempel lymfkörtelvävnad, feces och abscessaspirat [6]. 

Erfarenheter av PCR för detektion av M tuberculosis vid Sahlgrenska universitetssjukhuset har presenterats i Läkartidningen [7]. Författarna argumenterar för att PCR enbart är av värde för att snabbt särskilja miljömykobakterier från M tuberculosis i mikroskopipositiva prov och att metoden fungerar otillfredsställande för negativa prov. Det fick oss att sammanställa våra erfarenheter. Åren 2013–2017 analyserades 450 prov med misstanke om tuberkulos. Majoriteten (93 procent) utgjordes av luftvägsprov (sputum och bronksekret). Även ventrikelsköljvätska, abscessaspirat, likvor, urin samt feces har analyserats.

M tuberculosis påvisades i prov från 29 patienter (22 luftvägsprov, 2 ventrikelsköljvätska/kräkning, 4 abscesser, 1 empyem). 27 av 29 odlingar bekräftades senare positiva. De två patienterna med negativ odling uppvisade kliniskt otvetydig aktiv tuberkulos (baserat på symtom, status och tydligt behandlingssvar). Av de 29 patienterna med aktiv tuberkulos var 14 mikroskopinegativa i de prov som parallellt skickades till klinisk mikrobiologi (KS Solna). Prov från sex av de 14 mikroskopinegativa patienterna var negativa i KS PCR för M tuberculosis. 

Baserat på resultat från lokal PCR kunde adekvat behandling sättas in hos samtliga 29 patienter i medeltal sex dagar tidigare (median 6 dagar, interkvartilavstånd [IQR] 3–24)  än om vi inväntat svar från mikroskopi och PCR utförd i Stockholm. Tidsvinsten var mindre (median 4 dagar, IQR 1–6) för patienter med mikroskopipositivt luftvägsprov jämfört med patienter som inte var eller som var lågsmittsamma (median 24 dagar, IQR 7–33). Två patienter diagnostiserades med MDR-tuberkulos (detekterad rifampicingen). Båda fick adekvat MDR-regim 10 respektive 24 dagar tidigare än om vi inväntat resultat från KS. Av samtliga prov med svaret »M tuberculosis ej påvisad« utföll endast ett positivt i KS Solnas PCR.

Vi bedömer att vår region haft stor nytta av lokal PCR för påvisning av tuberkulos inklusive rifampicinresistens. På fem år har vi vunnit totalt 390 dygn i adekvat behandling och i många fall förkortat den inneliggande isoleringsvården avsevärt. Även om den metod vi använder initialt är godkänd för luftvägsprov detekteras M tuberculosis också i andra provmaterial.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.