Vi vill tacka Louise Bennet och medförfattare för deras kommentar till vårt debattinlägg gällande hemoglobinopatier i Läkartidningen (se länkar i slutet av artikeln, red anm). Vi vill förtydliga att när vi säger att man ska överväga om patienten kan ha en hemoglobinvariant och i så fall kontrollera för detta innebär det inte att vi säger att man ska kontrollera alla, utan precis som det står i kommentaren att man ska göra en rimlighetsbedömning.

Louise Bennet arbetar i Skåne, vilket innebär att hon har en fördelaktig situation då laboratorierna i Skåne använder kromatografisk analys av HbA1c som ger information om hemoglobinvarianter när man utför analysen. I praktiken innebär det att det i Skåne sker en kontroll av hemoglobinvarianter varje gång man beställer ett HbA1c.

I USA, där HbA1c nuförtiden skrivs A1c, används A1c ofta i första linjen i screening och diagnos av diabetes mellitus. Anledningen är att det är svårt att få patienterna att komma tillbaka fastande, och om de inte gör det går en möjlighet förlorad.

Det är mycket bra att läkare i Sverige, inte minst i primärvården, inte stirrar sig blinda på HbA1c utan fortsätter att utnyttja ett brett och finmaskigt nät där olika kriterier stödjer eller refuterar varandra.

Författarna skriver: »Andelen invandrad befolkning i kombination med ökad medvetenhet i vården kring vikten av tidig diagnostik har sannolikt medfört att HbA1c kontrolleras i hög utsträckning i Malmö.« Vår tolkning av detta är att man i Skåne är mer aktiva än i andra delar av Sverige vad gäller att försöka diagnostisera diabetes tidigt hos invandrare. Vi ser Skåne som ett föredöme inom detta område, och vi hoppas att övriga Sverige tar lärdom av erfarenheterna därifrån. Det är intressant att det är så pass stora skillnader i befolkningssammansättningen mellan olika delar av Sverige.

Analysmetoderna som används för att bestämma HbA1c varierar i förmåga att särskilja olika Hb-varianter. När det väl är bekräftat att en viss Hb-variant föreligger kan patientens HbA1c generellt följas med en PNA-metod, helst baserad på boronat då denna analysmetod är mindre påverkad av de vanliga Hb-varianterna [1].

Om patienten har ett lågt Hb med låg MCH (medelhemoglobininnehåll) och förhöjda retikulocyter tillsammans med ett normalt serum-/plasmaferritin – det bästa provet för att bedöma järnbrist – bör en Hb-variant misstänkas. Vi får alltför många remisser på Hb-variantutredning där ferritin inte kontrollerats.

Som kuriosum kan nämnas att Hb-varianter benämns efter staden eller sjukhuset där de först beskrevs, till exempel Hb Chesapeake, Hb Hammersmith, Hb Barts och Hb Toulouse osv. Detta ger inte alltid en rättvis bild. Hb Tacoma har fått sitt namn efter staden Tacoma [2, 3] i USA:s nordvästra hörn vid Puget-sundet (där filmen »En officer och gentleman« utspelas), men varianten fördes med dit av en skogsarbetare från svenska finnmarken och är således inte ovanlig i Sverige och Finland.

Läs kommentaren och tidigare inlägg:

Viktigt att ha hemoglobinopati i åtanke hos utomeuropeiska patienter (kommentar)

Anpassa utredningen av diabetes hos patienter med invandrarbakgrund (inlägg)

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.