Låt professionen utveckla framtidens sjukvård

I dag saknas en genomtänkt strategi för hur svensk hälso- och sjukvård ska använda forskning, utveckling och utbildning (FoUU) för att utveckla den egna verksamheten trots att det egentligen finns goda förutsättningar för det. Svensk hälso- och sjukvård har en hög andel forskarutbildad personal, och de nationella kvalitetsregistren samt ett väl sammanhållet sjukvårdssystem ger unika möjligheter.

Verksamhetsutveckling premieras inte heller av dagens ekonomiska styrsystem, som fokuserar på produktion av hälso- och sjukvård, detaljstyrning och rapportering.

Internationella jämförelser som gjorts av Sveriges Kommuner och landsting (SKL) visar att Sverige hamnar i botten när det gäller patienternas upplevelse av delaktighet, information och tillgänglighet och att svenska läkare ägnar mindre tid åt patientkontakt än i många andra länder [1]. Mediebilden av svensk hälso- och sjukvård domineras av problem med budgetunderskott, platsbrist, bemanningsproblem och dålig arbetsmiljö. Utvecklingen har gjort att utrymmet för att arbeta med verksamhets- och kompetensutveckling har krympt.

I stället för att politikerna lappar och lagar där det för tillfället brister behöver vi en hälso- och sjukvård som löser sina egna problem. Det kan vi uppnå genom att vården i större utsträckning själv producerar och sprider kunskap.

Vi behöver en kultur där FoUU långsiktigt bidrar till verksamhetens utveckling. Det skulle inte bara ge en bättre vård och livskvalitet för patienterna utan även bidra till en bättre arbetsmiljö, ökad kompetensutveckling och att ny kunskap tillämpas snabbare. För att etablera en sådan kultur kommer det att krävas stora förändringar på både lokal, regional och nationell nivå.

Svenska läkaresällskapet och Kungliga Vetenskapsakademien gemensamt tagit fram förslag till hur dessa förändringar kan genomföras [2].

• Sjukvården bör ges ett tydligt uppdrag att utveckla den egna verksamheten genom FoUU. Fokus bör vara på samhällets och den enskilde patientens behov. Frågeställningarna hämtas i den dagliga verksamheten och arbetet integreras i vardagssjukvården.
• De ekonomiska styrsystemen bör ändras så att de stimulerar långsiktigt utvecklingsarbete. Förslag på styrsystem som ger möjlighet till detta har nyligen lyfts fram av den statliga Tillitsdelegationen [3].
• Forskning som går över vårdnivåer och vårdorganisationer bör utgå från primärvården, den centrala noden i vårdsystemet. Forskning om sköra multisjuka patienter och deras behov av stöd och behandlingsinsatser bör prioriteras högre.
• Det behövs en ökad internationalisering av FoUU inom sjukvården. Det bör ges möjlighet att förlägga delar av ST-utbildningen vid ledande medicinska centrum utomlands.
• Utbildning av studenter och medarbetare behöver tydligare integreras som en naturlig del inom hela sjukvårdssystemet. Miljöer som inte har en välkomnande och engagerad inställning till studenter kommer att ha svårigheter med framtida rekrytering.

För att lyckas behöver kompetens och resurser för FoUU stärkas på alla nivåer inom hälso- och sjukvården. Forskningsansvariga på sjukhus- och regionnivå bör ges mandat och resurser för att säkerställa att FoUU integreras i den dagliga verksamheten.

På kort sikt kommer den omställning av hälso- och sjukvården som föreslås att kräva omprioriteringar och resurstillskott, men på längre sikt kommer den att leda till ett bättre utnyttjande av vårdens resurser.

Hälso- och sjukvården måste ges förutsättningar att utveckla sig själv med hjälp av kunskap. Låt professionen utveckla framtidens sjukvård.