Aktuella riktlinjer från Läkemedelsverket gällande antidepressiva läkemedel anger att förekomst av utsättningssymtom inte betyder att antidepressiva är beroendeframkallande samt att symtomen endast hos en liten del av alla som behandlas har »en betydande svårighetsgrad eller tar lång tid på sig innan de klingar av« [1].

I kontrast till detta vittnar självhjälpsgrupper på internet om att utsättning av SSRI-medicinering kan medföra abstinens (utsättningsreaktioner) och att det på grund av detta utvecklas ett beroende av fortsatt medicinering [2, 3]. Här föreligger alltså ett stort avstånd mellan professionens och patientgruppens uppfattningar.

En aktuell artikel i Lancet Psychiatry [4] kan ge vägledning i frågan. I artikeln framgår att i genomsnitt 54 procent av deltagarna i 14 studier upplevde utsättningsvårigheter. En av författarna har även intervjuats om tillkomsten av artikeln [5]. Av intervjun framgår att han själv medicinerat med SSRI i tolv år, och när han försökte sluta upplevde han sitt livs mest plågsamma svårigheter. Genom att studera diskussionerna i självhjälpsgrupper på internet fann han en utsättningsmodell som fungerade för honom.

I artikeln utvecklar författarna temat genom att gå igenom hur SSRI snabbt och effektivt blockerar serotonintransportören redan vid låga doser. Detta gör att en minskning av SSRI i början har en obetydlig effekt, men däremot en kraftig effekt mot slutet. För att få en linjär minskning av SSRI:s blockering av serotoninreceptorerna krävs därför så kallad hyperbol utsättning, det vill säga att utsättningsstegen blir mindre ju närmare slutet man kommer.

Tidsintervallet mellan stegen bör enligt författarna bestämmas av avklingandet av eventuella utsättningsreaktioner. Utsättningen kan därmed kräva flera månader, kanske år. I en parlamentarisk utredning från Storbritannien redovisas att hos patienter som upplevde utsättningssvårigheter varade dessa i upp till tre månader hos 32 procent men över ett år hos 39 procent [6].

Utsättningsreaktioner kan både vara kända SSRI-biverkningar och speciella utsättningsreaktioner och följs då med en checklista. Författarna tar även upp frågan om behovet av samtalsstöd under processen. Kan det efter artikeln i Lancet Psychiatry vara dags att se över riktlinjerna för den svenska psykiatrin och börja informera patienterna om risken för beroende av SSRI samt erbjuda en långsam, kontrollerad, hyperbol utsättning med samtalsstöd?

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.