Stor konkurrens inför AT leder till dålig arbetsmiljö för unga läkare och gör att vi inte säger ifrån när ansvaret blir för stort, arbetsbelastningen för hög och möjligheterna till påverkan för små, vilket är skälen till att var tredje ung läkare funderar på att lämna vården, enligt en rapport från Sveriges yngre läkares förening (Sylf) [1].

Majoriteten av de svarande i Sylfs undersökning var AT-läkare och legitimerade läkare, ändå uppgav ett fåtal väntetiden till AT som skäl för att lämna vården. Bristen på AT-tjänster är sedan länge ett känt problem. Ett annat är att debatten främst fokuserat på problemet snarare än på potentiella lösningar.

Enligt patientsäkerhetsförordningen kan läkarlegitimation utfärdas 18 månader efter läkarexamen. I dag tar det i snitt 31 månader från examen till legitimation [2]. Statistik från SCB visar att lönerna stiger kraftigt efter avslutad AT. Lång väntan på AT innebär att en löneökning från 35 200 som AT-läkare till 43 600 som legitimerad läkare förskjuts.

I Sylfs rapport framkommer att underläkare är missnöjda med såväl lönenivåer som löneutveckling, vilket får anses bero på de långa väntetiderna till AT. Det finns nu en risk för att sjukvårdens huvudmän tror sig göra en samhällsekonomisk vinst på att AT-tjänsterna är underdimensionerade.

För att minska risken för avhopp och ge sjukvårdshuvudmännen incitament för att öka antalet AT-tjänster bör minimilöner införas för vikarierande underläkare. Dessa bör stå i proportion till längden av yrkesutövning individen har snarare än att spegla bristen på AT-tjänster.

Det är också märkligt att makthavare pekar ut bristen på handledare som en anledning till att AT-tjänsterna är för få [3] samtidigt som politikerna fattat beslut om att utöka läkarprogrammen med 440 platser från år 2018 till år 2023, till en beräknad kostnad av 96 miljoner kronor [4]. Det råder nämligen inte läkarbrist i Sverige, däremot är det brist på specialistkompetenta läkare [5] – som ju är nyckelpersoner i kompetensförsörjningen av samtliga kollegor, från läkarstudenter till ST-läkare.

Fler platser på läkarprogrammen gör att det blir svårare att öka antalet AT-tjänster, då AT-läkare konkurrerar om samma handledare som läkarstudenter. Ekonomiska resurser läggs på att utöka antalet underläkare utan att det bidrar till att fler läkare legitimeras. Det är oförsvarligt att godtyckligt förlänga AT-tjänster från 18 till 21 månader. När var tredje ung läkare funderar på att lämna vården är samhället i nöd. Följande tre förslag är egentligen nödlösningar:

Den första nödlösningen är att blivande läkare tillfälligt lämnar landet i stället för att lämna vården. Att göra motsvarigheten till AT i andra länder är fortfarande en möjlig utväg.

Den andra är att tillåta tillgodoräknande av vikariat efter examen. Motargumentet brukar vara att vikarierande underläkare ofta saknar handledning. Bristen på handledning bör dock åtgärdas oavsett det möjligheten.

Den tredje nödlösningen är att införa snabbspår för läkare som vill göra sin ST inom specialiteter där behovet är som störst, exempelvis allmänmedicin, geriatrik och psykiatri. Det kan verkställas genom öronmärkta AT-tjänster, en särskild kortversion av AT eller en tjänst med AT och ST i kombination där minsta möjliga överlappning eftersträvas.

Min sista lösning (och min favorit) är den enklaste. Öka antalet AT-tjänster!

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.