Forskning om ledarskap och organisation kännetecknas ofta av fallstudier. Möjligheterna att generalisera är därmed mycket begränsade. Medicinsk utvärdering är fokuserad på att belysa effekterna av behandlingsmetoder och inkluderar sällan inverkan av organisatoriska faktorer som till exempel ledarskap, personalens kompetens och trivsel som också påverkar de medicinska resultaten. Det finns stora möjligheter att få bättre kunskap och insikt om dessa två forskningsfält börjar samverka. Medicinsk utvärdering bör i större utsträckning inkludera organisatoriska aspekter.

Translationell forskning har blivit på modet. Translationell forskning definieras ofta som att man identifierar ett sjukdomsproblem i sjukvården och sedan studerar problemet i laboratorium. Målet med forskningsinriktningen är att forskningsresultaten snabbare ska kunna tillämpas i vården. Att klinisk forskning integreras mer med laboratorieverksamheten är positivt. Att klinisk forskning mycket sällan inkluderar organisatoriska faktorer i analyserna gör att vi missar viktig kunskap.

Alla som har erfarenhet av bra eller dåliga chefer vet att det påverkar organisationen på olika sätt. Är personalrörligheten hög fungerar verksamheten sämre. Bristande kompetens eller bristande personaltäthet påverkar verksamheten. Olika organisatoriska lösningar påverkar vårdens resultat. Allt detta är viktigt, men vi vet inte hur och i vilken grad det påverkar eller hur det interagerar med andra faktorer.

Vi har i Sverige fantastiskt bra kvalitets- och hälsodataregister där vi kan följa vårdens resultat och hur det går för patienterna. Uppföljningar av behandlingsmetoders effekter görs regelbundet i kvalitetsregistren. Mitt förslag är att i särskilda studier inkludera organisatoriska faktorer som till exempel klinikens personalrörlighet/-täthet, organisationens struktur, resultat från medarbetarundersökningar eller andra uppgifter som pekar på hur väl organisationen mår i analyserna. Detta görs sällan eller aldrig i dag. I och med att regionerna organiserar vården på olika sätt, inte alltid evidensbaserade, finns också möjligheter till att studera effekter av dessa experiment. 

Ett exempel kan nämnas. Alla systematiska översikter visar att kirurgens eller sjukhusets volym spelar roll [1]. I enskilda fall kan man visa att sjukhus eller kirurger med låga volymer har bättre resultat än de med höga volymer. Och så kan det naturligtvis vara. Det förklarar inte bort att volym spelar roll, men det visar att andra faktorer också spelar roll. Sjukhuset med låg volym har kanske en bra chef, en låg personalrörlighet och personal som trivs. Hur stor roll detta spelar vet vi inte. Enkla sökningar i den vetenskapliga litteraturen visar att knappt några studier behandlar sambandet mellan volym och organisatoriska faktorer som personalrörlighet eller ledarskap. Jag är övertygad om att bristen på kvantitativa analyser av organisatoriska faktorer är mycket stor. Det borde vara av intresse för såväl arbetsgivare som fackliga organisationer. 

Min förhoppning är att fler studier där man utnyttjar kvantitativa data från till exempel kvalitetsregister på kliniknivå även inkluderar organisatoriska faktorer. Är det chefen, organisationen, resurserna, personalen eller metoden som förklarar bra eller dåliga resultat?

Denna fråga borde intressera alla som vill ha en bättre hälso- och sjukvård.