I dag har mer än 650 000 individer privata sjukförsäkringar. Med en expanderande offentligt finansierad privat vårdsektor har dessa inrättningar kommit att ta hand om en stor andel av försäkringspatienterna. John Lapidus, doktor i ekonomisk historia och expert på privata sjukförsäkringar, menar att vi har fått ett parallellt sjukvårdssystem som hotar sjukvårdslagens portalparagraf om vård på lika villkor och behovsprincipen [1].

Den offentliga sjukvårdens resurser minskar dessutom när en stor andel sjukförsäkringar inte förmånsbeskattas. I längden minskar privata sjukförsäkringar också människors vilja att betala skatt till det offentliga. Riskerna visades också tydligt i en kartläggning av Dagens Nyheter i december 2019 [2].

I december 2019 gladdes vi åt att Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren tillsammans med LO tog ställning mot privata sjukförsäkringar i en debattartikel i DN [3]. I artikeln fastslås: »Privata sjukvårdsförsäkringar, eller annan privat ersättning, får inte innebära att principen om jämlik vård åsidosätts. Det ska inte heller gå att köpa sig förbi vårdköer, eller få bättre vård ifall man kan betala för sig, inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården.«

Men redan dagarna efter DN:s avslöjande om hur försäkringspatienter går före hos offentligt finansierade vårdgivare tycks Heidi Stensmyren ha gjort en kovändning. På Twitter delar hon en ledare i Svenska Dagbladet [4] som lovordar privata sjukförsäkringar och driver tesen att det är bra för alla att privata utförare får blanda regionpatienter med gräddfiler för försäkringspatienter. 

Det är ingen hemlighet att både tankesmedjan Timbro och ledande borgerliga politiker ser nästkommande lågkonjunktur som en möjlighet att driva oss närmare ett försäkringsbaserat hälso- och sjukvårdssystem efter nederländsk förlaga. De ligger redan långt fram i sin ideologiska utveckling och det kommer nu böcker, debattartiklar och rapporter på löpande band.  

I dag utgör de privata vårdförsäkringarna bara några enstaka procent av landets totala kostnader för hälso- och sjukvård, men det är uppenbart att högern redan anser sig ha fått in en fot i dörröppningen. Ökningstakten talar också för att vi snart passerat gränsen när dammluckorna rämnar. 

Läkarkåren har ett stort ansvar att försvara det offentligt finansierade vårdsystemet  och därmed skydda behovs- och solidaritetsprincipen. Läkarförbundets 17:e etiska princip lyder: »Läkaren ska i sin gärning bidra till att medicinska resurser används på bästa sätt till gagn för patienterna. Läkaren ska aldrig medverka till otillbörlig prioritering av enskilda patienter eller patientgrupper eller till att ge dem otillbörlig ekonomisk eller annan fördel.« Vi tror att den breda befolkningens förtroende för läkarkåren bygger på att de kan lita på att vi är trogna såväl våra etiska regler som gällande lagstiftning. 

Vi anser att Läkarförbundet måste kräva ett förbud mot att försäkringspatienter tas emot av vårdgivare som samtidigt helt eller delvis finansieras av det offentliga.