För inte så länge sedan var läkemedels miljöpåverkan en »icke-fråga«. Patientens hälsa och den medicinska effekten av en behandling har naturligtvis högst prioritet, men i dag vet läkare att valet av behandling kan ha stor betydelse för miljön. Den enskilde förskrivaren har dock fortfarande ofta relativt liten kännedom om olika läkemedels miljöpåverkan, och de flesta patienter har troligtvis ännnu sämre kunskaper i ämnet.

Rådet för IT, medicinteknik och läkemedel inom Läkarförbundet (RLIM) har diskuterat läkemedlens miljöaspekter ingående, och även fört samtal med Läkemedelsverket, Socialstyrelsen, Lif (de forskande läkemedelsföretagen), Apoteksföreningen, Generikaföreningen med flera för att få deras syn på läkemedels miljöpåverkan. Samtliga tycks vara överens om att läkemedelsrester inte bör komma ut i vattendrag eller hamna på åkrar och odlingsmarker. 

Läkemedel påverkar fysiologiska processer hos människan, men också hos många land- och vattenlevande djur. Läkemedelsrester i naturen är ett stort problem. Globalt har man hittat rester från nära 800 olika läkemedel i miljön. Den allvarligaste risken gäller användningen av antibiotika och svampdödande medel, vilket kan leda till resistensutveckling hos mikroorganismer i den kroppsegna floran eller omgivande miljö.

Landets reningsverk har ingen skyldighet att eliminera läkemedel eller deras nedbrytningsprodukter, trots att de skulle kunna rena vattnet mycket bättre än vad som görs i dag. Läkemedelsrester passerar alltså rakt genom reningsverken. Ett exempel är könshormoner, som bland annat kan orsaka reproduktionsstörningar. Forskning visar att stora utsläpp även förekommer vid tillverkningen av läkemedel [1].

Såväl på EU-nivå som nationellt pågår arbete för att införa lagstadgad miljöhänsyn i läkemedelslagstiftningen. Under tiden ställer många regioner miljökrav på de läkemedel som upphandlas till slutenvården. Den möjligheten finns inte inom primärvården. Där måste varje läkare ta egna beslut. Det är väl känt att vissa substanser är starkt miljöskadande, medan andra sannolikt är rätt harmlösa. Samtidigt saknas ofta nödvändiga uppgifter från tillverkarna för att förskrivande läkare ska kunna göra en miljöriskbedömning.

RLIM har tagit fram en informationsskrift [2] med en rad åtgärder förskrivande läkare bör överväga för att minska miljöpåverkan från läkemedel. Här följer ett urval:

  • Undvik bredspektrumantibiotika generellt samt fluorokinoloner, som är svåra att bryta ner.
  • Tänk över förskrivningen av östrogenpreparat (som finns i p-piller med gestagen), då de har skadliga effekter på könsdifferentiering samt fertilitet hos vattenlevande ryggradsdjur. Diskutera gärna andra alternativ med patienten (exempelvis spiral).
  • Minska förskrivningen av diklofenak. Försök visar att diklofenakkoncentrationen i avloppsvatten leder till histologiska förändringar hos fiskar. Andra NSAID-preparat förefaller mindre farliga för miljön.
  • Begränsa användningen av bensodiazepiner (exempelvis oxazepam). I försök gav bensodiazepiner, i samma koncentrationer som uppmätts i naturen, kraftiga beteendeförändringar hos fisk. SSRI-preparat kan ge liknande effekter.
  • Välj pulverinhalator till patienter med astma/KOL. Pulverinhalatorn minskar koldioxidavtrycket med 200–400 kg CO2e/patient och år [3] (motsvarande en flygresa Stockholm–London tur och retur) jämfört med drivgasinhalatorn.

Läkares förskrivningsmönster påverkar miljön. Vi hoppas att informationsskriften kan höja medvetenheten hos läkare, och även i övriga led i beslutskedjan, om vilka läkemedel vi använder. 

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.