Ett modernt läkarprogram måste kunna anpassas efter en föränderlig värld. Det betyder en utbildning där global hälsa får mer fokus, något som länge efterfrågats av såväl svenska läkarstudenter som läkarstudenter på andra håll i världen [1, 2].

Vårt perspektiv delas dock inte av alla [3]. Debatt har förts om svårigheten att addera en komponent till fullspäckade läroplaner och risken med en ökad arbetsbörda för dem som ansvarar för implementeringen. Vi tror dock att motståndet framför allt bottnar i en otydlighet kring vad global hälsa egentligen innebär och på vilket sätt det är relevant i vår kliniska vardag [4].

Global hälsa har definierats som »ett område för utbildning, forskning och klinisk verksamhet som sätter fokus på att förbättra hälsa och åstadkomma en jämlik hälsa för alla människor i världen« [5]. I en globaliserad värld är det varken möjligt eller önskvärt att den svenska sjukvården isolerar sig. Sjukdomspanoramat i Sverige är i förändring. I takt med att den internationella rörligheten ökar ställs nya krav på svenska vårdinrättningar.

I bemötandet av patienter på flykt krävs exempelvis särskild förståelse av uppdämda vårdbehov, varierande vaccinationstäckning, migrationsrelaterad psykisk ohälsa och posttraumatisk stress. Ökad rörlighet i världen innebär också en ökad risk för spridning av potentiellt farliga infektioner, vilket illustreras tydligt av den pågående Covid-19-epidemin.

Global hälsa kan även bygga kunskap och internationell beredskap för klimatförändringar och naturkatastrofer. Ett globalt hälsoperspektiv tar hänsyn till hur socioekonomiska aspekter, samhällsstrukturer och kulturella utryck påverkar patientens mående och tillgång till vård [4]. Vi får möjlighet att lyfta blicken och förstå patientens grundläggande förutsättningar.

Behovet av kunskap illustreras av att hälsoklyftan i Sverige är tydlig och växande. Exempelvis lever en högutbildad person i Danderyd i genomsnitt 18 år längre än en lågutbildad person i Vårby, och dubbelt så många personer drabbas av hjärtinfarkt i Rinkeby jämfört med i Vaxholm [6].

Integrering av global hälsa i läroplanerna möjliggör även undervisning i sjukvårdsorganisation. Trots att organisationen är avgörande för både arbetsmiljön och kvaliteten av den vård vi ger saknar många läkare kunskap om hur vården är organiserad. I en studie från 2015 uppgav drygt 70 procent av läkarstudenter att de saknade kunskap om sjukvårdssystem, två tredjedelar saknade kunskap om sjukdomsförebyggande åtgärder och 83 procent önskade mer om global hälsa i utbildningen.

Ämnet är en inkörsport till internationella forskningssamarbeten som ger studenter möjlighet att fördjupa sina kunskaper, jämföra sin kliniska vardag med någon annans samt exponeras för olika typer av forskning. Om vi på allvar vill ha en läkarkår som står redo att möta dagens och morgondagens vårdbehov är sådana färdigheter oumbärliga.

Kunskap om global hälsa är en nödvändighet för läkare i den svenska sjukvården, men ämnet behöver förankras bättre bland handledare och lärare vid våra lärosäten. Vi efterlyser vidareutbildning och verktyg för att uppfylla läroplanens mål för de handledare som ansvarar för utbildningen. Utan det riskerar undervisningen i global hälsa att bli ett påtvingat tillägg i stället för en integrerad del av utbildningen som förstärker och fördjupar studenternas lärande.

Adelina Mazhiqi, Robert de Meijere, Sara Widén Gustafsson, Hanna Jerndal och Johan Nilsson är medlemmar av Svenska läkaresällskapets kandidat- och underläkarförening.