Sepsis är ett allvarligt sjukdomstillstånd med snabbt förlopp och hög mortalitet. Skyndsamt omhändertagande inom vården är avgörande för utgången. Men kunskapen om detta vanligt förekommande tillstånd är otillräcklig i befolkningen. Inom vården är omhändertagandet ibland inadekvat [1].

En publikation om intravenös behandling med vitamin C, tiamin och hydrokortison som tillägg till konventionell terapi [2] visar positivt resultat och har stimulerat en rad forskningsstudier. På ClinicalTrials.gov finns mer än trettio forskningsstudier med vitamin C som del av sepsisterapi registrerade. De flesta ännu inte avslutade.

I oktober 2019 publicerade JAMA en randomiserad kontrollerad interventionsstudie av 36 författare [3]. En tidigare studie med samma försteförfattare visar god säkerhet och tolerans med intravenöst vitamin C [4]. Den färska studien omfattar 167 patienter med både sepsis och akut svår lungsvikt (ARDS: acute respiratory distress syndrome). Interventionsgruppen behandlades med intravenöst vitamin C 50 mg/kg kroppsvikt var 6:e timme under 4 dygn.

Slutsatsen av studien är att primära utfallsmått på organdysfunktion enligt SOFA (Sequential organ failure assessment), inflammation (CRP) och kärlskada (trombomodulin) inte visar någon skillnad mellan grupperna. Detta anges i abstraktet. Vad som inte anges där, men senare i artikeltexten, är att studien hade 46 sekundära utfallsmått, däribland 28-dagarsmortalitet. Då var mortaliteten i behandlingsgruppen 29,8 procent och i kontrollgruppen 46,3 procent (P = 0,01 utan kontroll för multipla jämförelser).

Studiens design och redovisning har nu kritiserats. Kritikerna påpekar att mortalitet vid sepsis bör ses som ett primärt utfallsmått med tanke på patienter, läkare och andra berörda, samt att studien borde ha begränsats till 4–6 kliniskt relevanta utfallsmått [5]. Det paradoxala fyndet att grupperna inte uppvisar någon skillnad i SOFA-poäng kan förklaras av att endast de som levde vid 96 timmar inkluderades i den statistiska analysen. Detta faktum nämns inte i redaktionens kommentar [6].

I en tysk artikel skriver författaren att död sedan flera år ansetts vara primärt utfallsmått i kontrollerade sepsisstudier. Dessutom borde bortfallet av patienter som avled före 96 timmar hanteras med någon annan metod, till exempel senaste observation (last observation carried forward) [7].

I en färsk artikel om skattningsinstrumentet SOFA konstateras att det saknas konsensus om hur man statistiskt ska handskas med data då en person avlidit, men att detta ska fastslås innan studien startat [8].

Min reflektion är att död inte kan vara ett mindre viktigt utfall vid akut och allvarlig sjukdom med snabbt förlopp. Den aktuella artikeln riskerar att ge upphov till motstridiga tolkningar eftersom abstraktet ger en missvisande bild av studien. Pågående och framtida studier med olika design lär kunna föra kunskapen vidare.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.