Försäkringskassans tillämpning av sjuk- och aktivitetsersättningen har kritiserats länge och regeringen har till slut tillsatt ett antal utredningar. I utredningen »En trygg sjukförsäkring med människan i centrum« diskuteras framför allt vad som krävs för att kassan ska hänvisa någon till ett »normalt förekommande arbete«. Utredaren föreslår ett antal åtgärder som innebär en förbättring jämfört med dagens situation.

Det pågår också ett arbete att »förbättra sjukskrivningsprocessen«, som ska slutredovisas i oktober. Allt detta är gott och väl, men faktum är att Försäkringskassans funktion måste diskuteras i grunden. Försäkringskassan uppträder nu som om den vore ett affärsdrivande verk, som värnar mer om statskassan än medborgarna. En fråga som över huvud taget inte har diskuterats är omprövningen av Försäkringskassans beslut när en person fått avslag på sjukskrivning eller sjukersättning (sjukpension).

Ett standardsvar från Försäkringskassan är att om någon är missnöjd med deras beslut kan man alltid överklaga. Omprövningsprocessen är i sig värd att diskutera. Första steget är att man klagar hos kassans omprövningsenhet där en ny handläggare går igenom ärendet. Myndigheten har då sina jurister och försäkringsmedicinska rådgivare (läkare) att tillgå och frågan är hur oberoende denna första prövning i praktiken blir.

Skulle den klagande inte vara nöjd med omprövningsenhetens beslut kan man överklaga till Förvaltningsrätten. Har man ingen egen advokat uppstår inga kostnader för den klagande, men sannolikheten att kunna vinna framgång i domstolsprocessen utan eget juridiskt ombud (och kanske en egen expertpanel) är liten. Motparten har en hel stab av experter att tillgå.

Att anlita en jurist kostar 2 000–3 000 kr/timme för den klagande och vanligtvis avsätter advokaten cirka 10 timmar för att göra en ordentlig genomgång. Det blir alltså snabbt stora kostnader för den enskilde. Om man är fackligt ansluten kan facket ställa upp med rättshjälp om de bedömer att det finns en möjlighet till framgång.

Ett ärende tar oftast 15–20 timmar och fackets ombud kan behöva avsätta upp till 100 timmar. Detta kostar inte den enskilde medlemmen något, men det säger något om vilka kostnader som dessa processer har för Försäkringskassan, den enskilda patienten och för facken. Det måste finnas ett bättre och mer rättssäkert sätt att hantera omprövningen av negativa beslut från Försäkringskassan.

Ett överklagningsärende tar månader, oftast ett halvår eller mer, vilket för den enskilda patienten innebär lång och ekonomiskt osäker väntan. Och det är vanligtvis inte den ekonomiskt välbeställda delen av allmänheten som drabbas.

Jag anser att en från Försäkringskassan oberoende instans bör ompröva ärenden innan de eventuellt går vidare till domstol. En sådan instans skulle kunna bestå av medicinsk expertis och någon form av lekmannarepresentation, kanske vald av facket. Kostnaderna för systemet skulle tas från Försäkringskassans anslag då kassan ju redan nu har kostnader för sin omprövningsmekanism.