Vid eftermiddagsfikat den 24 februari 2020 träffade jag en nyexaminerad läkarstudent från Tyskland som ska skriva sin masteruppsats med mig under våren. Jag förklarade då att vi behövde förbereda oss inför covid-19. Studenten läser på masterprogrammet Global hälsa vid Karolinska institutet (KI) och blev väldigt förvånad när jag ansåg att vi borde förbereda uppsatsskrivandet med att prioritera analyser som (på grund av datasekretess) endast får utföras inom KI:s lokaler.

Något överdrivet (?) förklarade jag att det baserat på nyheter i medierna och artiklar i ledande vetenskapliga tidskrifter fanns risk för att något »oförutsebart stort« skulle kunna ske i Sverige. Möjligen framstod jag som en paranoid äldre handledare som var skeptisk till allt. Då hade Sverige 0 egna fall av covid-19 (1 »importerat« från Kina), men i Italien rapporterades 227 bekräftade fall och i Tyskland 16. Vi avslutade fikat med det gemensamma beslutet att fokusera på de analyser som inte kan göras utanför KI, men utan konsensus om anledningen.

Det jag inte avslöjade för studenten var att jag upplevde den stora sars-epidemin (servere acute respiratory syndrome) i Kina 2003, vilket ledde till att jag valde att bli epidemiolog. När man upplevt ett stort virusutbrott och en epidemi som ung vuxen får man starka intryck av hur allvarligt läget kan vara. Sars förekom nämligen överallt: i medierna, i min skola, i mina föräldrars »hemliga« diskussioner … Patienter behövde hjälp, vårdpersonal smittades och många människor dog. Risken att smittas var lika stor hos alla invånare.

Jag har burit med mig mina minnen från sars-epidemin 2003 genom livet. De fanns med mig när jag läste medicin i Kina, under masterutbildningen i epidemiologi vid KI, när jag doktorerade inom klinisk epidemiologi och nu som postdok inom området.

Epidemiologi är min passion. Epidemiologen hittar ledtrådar baserat på statistik insamlad på individnivå och ger därefter ett bredare perspektiv på potentiellt förebyggande metoder och den tidsrymd som krävs för att upptäcka en optimal behandlingsmetod, innan en eventuell medicinsk katastrof inträffar. För infektionssjukdomar bör all tillgänglig statistik från hela världen användas för att utvärdera läget och bidra till beslutfattandet. Lokal- eller EU-baserad statistik räcker inte som bas i den globaliserade värld vi lever i.

När denna artikel skrivs har Sverige över 600 bekräftade fall av covid-19, en patient har avlidit i sjukdomen, stora evenemang med över 500 deltagare har förbjudits, och samtidigt har min mastersstudent färdigställt analyserna för sin uppsats. »Ska du säga, ’I told you so’, nu?« undrade hon vid en ny fikarast. Det gjorde jag så klart inte, i stället berättade varför jag satsat på epidemiologi.

Min student förstår mig lite bättre nu när hon vet att huvudskälet till att jag blev epidemiolog är att jag aldrig mer vill behöva vara med om något liknande det som hände under sars-epidemin i Kina. Ingen ska behöva dö på grund av en obeforskad sjukdom, oavsett hur gammal man är. Vi bör alltid sträva efter att upptäcka risker och skydda de mest utsatta i tid.