Replik. Malin André och medförfattare kritiserar i ett debattinlägg i Läkartidningen (se länk i slutet av artikeln) det PCR-baserade DNA-test för detektion av grupp A-streptokocker (GAS) i halsen, som Dynamic Code har utvecklat. Testet uppvisar en säkerhet på 97 procent mot odling och är validerat för självprovtagning (testet rekommenderas dock inte för barn under 10 års ålder).

Det borde vara okontroversiellt att vårt självtest tas på ordination av vårdgivare och vi vill ta del av evidensen för att detta förfarande är sämre än dagens utfall i SLL:s primärvård (Stockholms läns landsting) [1], som visar att av 36 000 patienter med diagnosen faryngotonsillit (halsfluss), behandlades 23 000 patienter med antibiotika. Av dessa fick 44 procent antibiotika utan att ha testats för GAS eller att vårdens snabbtest visade negativt svar. Hela 13 procent av patienterna fick antibiotika trots negativt GAS-test. SLL:s slutsats: »Förbättrad diagnostik vid faryngotonsillit är därför angeläget«.

Det är svårt att korrekt diagnostisera faryngotonsillit (halsfluss) enbart genom klinisk undersökning. Den viktigaste faktorn för behandling av misstänkt halsfluss är att först bestämma närvaro av GAS. Minst 85 000–123 000 onödiga antibiotikaförskrivningar kan då elimineras per år [2]. Dessutom, oavsett om testet tas av patienten själv eller på läkares inrådan, kan man följa Centorkriterierna vid beslut om antibiotika ska ordineras eller inte.

Kan det vara så, att delar av riktlinjerna behöver justeras när det nu finns ett säkert GAS-test som dessutom fungerar i distansvård? Är det evidensbaserat att hävda att bilddiagnostik inte kan säkerställa tonsillitstatus i halsen?

Tillför det fysiska besöket hos vårdgivaren ett sådant värde, att det motiverar att en smärtpåverkad, febrig och eventuellt viral patient vistas i väntrummet med övriga patienter?

Givetvis är det viktigt att provtagning sker korrekt och säkert. Vårt test är validerat mot odling tagen av vårdpersonal med mycket god överenstämmelse. Studier visar också att patienter är kompetenta att själva ta ett korrekt prov [3]. Vi vågar sticka ut hakan och säga att vårt självtest är mer korrekt än ett konventionellt GAS-test taget av vårdgivare. Vi välkomnar fristående utvärderingar av hur självtestförfarande överensstämmer med odling och medverkar gärna till detta.

Varför skulle det vara bättre att läkaren, efter att ha följt Centorkriterierna vid en klinisk undersökning, använder ett snabbtest med lägre säkerhet än vårt test som har bättre överensstämmelse mot odling?

Och om testsvaret redan finns när den kliniska undersökningen enligt Centorkriterierna görs, hur ökar det risken för en ökad antibiotikaförskrivning? Det är alltid den enskilde läkaren som avgör på vilket sätt ett testsvar ska värderas vid val av behandling, inte patienten.

Läkarens ansvar och suveränitet är att efter bästa förmåga ställa rätt diagnos. Läkarens rättighet är också att använda sig av moderna och säkra diagnosmetoder oavsett nu gällande riktlinjer.

Läs debattinlägget:
Självtest för streptokocker följer inte rekommendationer

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna