Vi befinner oss i en svår situation där vårdens resurser sannolikt inte räcker så långt som vi skulle önska. Vården kan behöva fatta livsavgörande prioriteringsbeslut på ett sätt som vi aldrig tidigare stått inför. Det är oerhört viktigt att det nu finns en öppen debatt om vilka etiska principer som ska gälla i denna situation, såväl för vårdens medarbetare som för alla medborgare. En fortsatt tillit till vårdens sätt att fungera förutsätter att nödvändiga prioriteringar sker öppet, tydligt och på samma sätt i hela landet.

Socialstyrelsen har nyligen (26 mars 2020) gett ut nya principer för prioritering inom intensivvård under extraordinära förhållanden [1]. Socialstyrelsen refererar till den så kallade prioriteringsplattformen [2], som antogs med politisk konsensus i riksdagen 1997. De principer som denna plattform bygger på är inte allmänna råd eller rekommendationer utan är kodifierade i svensk lagstiftning. De tre principerna är avhängiga av varandra och lexikaliskt ordnade. De är med andra ord inte tre löst sammanfogade principer som kan ersättas eller förändras godtyckligt utan att därmed plattformens grundtanke riskerar att gå förlorad.

Den första och viktigaste principen är människovärdesprincipen, en princip om icke-diskriminering. Den säger att vård ska ges på lika villkor till alla, oavsett kön, ålder, social ställning eller funktionsförmåga. Denna princip har tjänat vårt samhälle och sjukvården väl alltsedan den fastslogs. Vi anser emellertid att det dessvärre finns glidningar i Socialstyrelsens nya riktlinjer som öppnar upp för ett mer utilitaristiskt, nyttomaximerande tänkande som står i konflikt med människovärdesprincipen.

Den andra principen i prioriteringsplattformen är behovs- och solidaritetsprincipen. En central fråga när denna princip ska uttolkas är innebörden av begreppet behov. För det första bör vi påminna oss att det är en viktig skillnad mellan behov och efterfrågan. För det andra bör vi ta som utgångspunkt att en människa inte har ett behov av vård som är meningslös eller ineffektiv.

I Socialstyrelsens nya riktlinjer står att »patientnytta« ska vara en viktig parameter vid prioriteringsbeslut. I en fotnot förklarar Socialstyrelsen vad som menas med patientnytta. Där står: »Normalt bedöms åtgärdens patientnytta utifrån parametrarna livslängd och livskvalitet. I denna situation är det omöjligt att bedöma patientens framtida livskvalitet, därför har principerna endast fokus på livslängd.«

Vi uppfattar detta som en icke ändamålsenlig förenkling där patientnytta definieras som enbart livslängd. Det skulle betyda att en yngre person alltid skulle gå före en äldre, allt annat lika. Vi vill rikta uppmärksamhet mot att en sådan definition strider mot principen om alla människors lika värde och även kan strida mot behovsprincipen. Förväntad framtida livslängd är skenbart enkel att mäta, livskvalitet betydligt svårare att kvantifiera.

En annan och bättre uttolkning av behovsprincipen hade varit att basera bedömningen av en patients behov utifrån tre komponenter: sjukdomens allvarlighetsgrad, möjligheten att behandla tillståndet på ett verkningsfullt sätt och prognosen för att patienten kommer att kunna tillgodogöra sig behandlingen.

Med denna tolkning av begreppet behov blir patientens biologiska ålder, snarare än den kronologiska åldern, utgångspunkten för prioriteringar. En sådan uttolkning ser vi som fullt rimlig och i god överensstämmelse med svensk tradition och lagstiftning.