Det nya coronaviruset (sars-cov-2) skiljer sig från influensa A-virus på flera sätt, men tycks sprida sig likartat och ge hög risk för svår sjukdom och död, framför allt hos riskgrupper. Det finns därför grund för att studera tillgängliga data om smittspridning av influensa-A-virus tills vi får specifika data för sars-cov-2. Luftburen smitta (aerosoler) har till exempel avgörande betydelse för de råd som ges till allmänheten och för hur sjukvårdens personal bör skyddas.

Forskning visar att luftburna aerosoler kan vara en smittväg vid svår influensa A och sannolikt även vid covid-19. Även personer med lindriga symtom kan sannolikt sprida influensavirus via aerosol. Mängden aerosolpartiklar som utsöndras varierar påtagligt. En hoststöt från en person kan innehålla 300 000 partiklar (superspridare), medan en annan person bara producerar 400 partiklar. Aerosolpartiklarna kan sedan sväva i luften i timmar, framför allt i lokaler där mycket folk är i rörelse. Hur länge de håller sig svävande och hur länge virus i aerosolen är smittsamma beror bland annat på luftfuktighet och temperatur [1, 2].

På vintern kan den relativa luftfuktigheten i inomhusluft vara 20–30 procent, eftersom vi i Sverige värmer upp kall utomhusluft. Under dessa förhållanden kan coronavirus (cov-1 och cov-2) vara infektiösa i aerosol i minst tre timmar. Hög halt aktiva virus kan alltså finnas i lokaler med dålig ventilation. Större aerosolpartiklar faller snabbt till golvet eller fastnar i näsan och/eller de övre luftvägarna, medan merparten av de små partiklarna tar sig hela vägen ner till alveolerna. En upp till 100 gånger lägre dos kan vara tillräcklig för att bli sjuk om viruspartikarna når alveolerna än om de stannar i näsan [3-6].

God ventilation späder snabbt ut partiklarna. Aerosolsmitta sker därför i praktiken inte utomhus. Virus inaktiveras dessutom snabbt av UV-strålning. Alveolerna saknar skyddande slemskikt och flimmerhår, och deras sammanlagda yta är cirka 70–100 m2. Detta gör att immunsystemet även hos en ung, frisk individ kan överbelastas, med svår sjukdom som resultat.

En rimlig förklaring till att så många unga friska individer som varit i norra Italien (och spred smitta till Sverige) blev svårt sjuka är att de suttit länge i en buss eller ett flygplan med höga halter av aerosoler. Därmed ökade risken för att en hög smittdos skulle belasta alveolerna. För den som i stället utsätts för kontaktsmitta blir tiden från smitta till sjukdom ofta längre, symtomen lindrigare och lungan mindre engagerad.

Individer med hög risk för svår covid-19-infektion bör undvika lokaler och transportmedel där många personer vistas eller befunnit sig under dagen [7]. För att undvika kontaktsmitta är råden att tvätta händerna och undvika att föra in smitta i mun, näsa och ögon adekvata, liksom att vårdpersonal ska använda handskar vid kontakt med misstänkt smitta.

Vanliga munskydd ger sannolikt inget eller minimalt skydd mot aerosolsmitta. Ett rimligt krav är därför att personal som vårdar patienter med covid-19-infektion där risken är stor att luften innehåller höga halter av infektiös aerosol ska ha tillgång till andningsskydd av typen N95. I en bristsituation bör man göra allt för att prioritera denna personal, och det bör åligga huvudmännen att lägga alla resurser på att tillgodose tillgången.