Coronaviruset och sjukdomen covid-19 sätter hårt tryck på sjukvårdens resurser. Fokus har hitills främst varit på dimensionering av intensivvårdsplatser för att kunna rädda liv. Det ökade trycket på sjukvården har mötts genom stängning av elektiva öppenvårdsverksamheter. Kontakt med patienter sker oftast på telefon och via telemedicin.

På rehabiliteringsmedicinska kliniker har slutenvårdsrehabiliteringen fortsatt inom kärnområdena stroke, förvärvad hjärnskada och ryggmärgsskada [1], men öppenvårdsverksamheten har neddimensionerats kraftigt och sker utan fysiska besök. Inom rehabiliteringsteamen har omplaceringar gjorts av samtliga yrkeskategorier för att möta personalbehovet i vården av covid-19-patienter. De rehabiliteringsmedicinska verksamheterna har med andra ord genomgått dramatiska förändringar på bara några veckor.

Personer som drabbas av allvarlig covid-19-infektion med multiorganpåverkan kommer i hög grad (30–80 procent) att behöva rehabiliteringsinsatser efter IVA [2]. Utöver de pulmonella och kardiovaskulära systemen påverkas ofta även nervsystemet, vilket kan bero på intracerebral mikrotrombotisering. Patienterna kan få såväl fysiska som kognitiva och psykologiska funktionsnedsättningar efter att ha drabbats av medvetandepåverkan, konfusion, nedsatt lukt- och smaksinne, »critical illness«-polyneuropati och myopati samt post-IVA-syndrom [1-6].

De psykologiska följderna av vården vid covid-19 kan bli stora på grund av en vårdmiljö med avancerad skyddsutrustning, brist på tid för information och möjlighet till besök av närstående. Vi kan vänta oss komplexa rehabiliteringsbehov och behov av långvariga insatser av specialiserade rehabiliteringsteam hos personer som överlevt covid-19.

Rehabilitering av patienter med covid-19 måste upp på agendan. De personer vars liv räddas genom insatser i den akuta fasen ska kunna återfå bästa möjliga livskvalitet. För att skapa underlag för prioritering av vårdnivå krävs strukturerad bedömning av rehabiliteringsbehovet hos de patienter med covid-19 som kommer från IVA. Detta arbete bör göras gemensamt av flera yrkeskategorier och inkludera bedömning av kognition samt aktivitets- och fysisk bedömning.

Patienter med omfattande rehabiliteringsbehov efter akut covid-19-infektion bör få högspecialiserad slutenvårdsrehabilitering utifrån kriterierna för inneliggande neurorehabilitering. Vid långvarig konfusion och/eller neurologiskt bortfall rekommenderas konsultation med rehabiliteringsmedicinsk specialist för stöd i planering av rehabilitering.

Region Sörmland har som första steg i rehabiliteringen av covid-19-patienter efter IVA (5 dygn) inrättat en avdelning med rehabiliteringsteam (fysioterapeut, arbetsterapeut, kurator och dietist). Inom flera andra regioner pågår förberedelser för att de rehabiliteringsmedicinska enheterna ska kunna ge covid-19-patienter adekvat rehabilitering.

Dolda funktionsnedsättningar har stor inverkan på arbete, fritidsintressen och sociala aktiviteter. Kognitiv funktionsnedsättning, hjärntrötthet/mental trötthet, långvarig smärta, psykologiska reaktioner och posttraumatiskt stressyndrom kan påverka individer som genomgått svår covid-19-infektion på längre sikt. Strukturerad uppföljning och bedömning av rehabiliteringsbehoven är angeläget.

Vi förordar screening avseende kognitiv funktion, hjärntrötthet/mental trötthet, smärta och psykologiska reaktioner. Vid kvarstående symtom som påtagligt inskränker individens funktionsförmåga bör remittering ske till rehabiliteringsmedicinsk enhet. Vår förhoppning är att sjukvårdshuvudmännen inser behovet av nivåstrukturerade akuta och långsiktiga rehabiliteringsinsatser både under och efter pågående epidemi.