Mycket talar för att risken för svår sjukdom vid covid-19-infektion ökar med större dos av smittämnet. Så kallad cytokinstorm med akut svår lungsvikt (acute respiratory distress syndrome, ARDS) kan vara dödlig i alla åldersgrupper [1]. Såväl uttalanden från WHO som inlägg i Lancet [2, 3] varnar för ensidig fixering vid risken för svår sjukdom och död i äldre ålderskategorier.

Från olika håll i världen rapporteras om dödsfall bland yngre personer, även utan underliggande sjukdomar [4]. Sjukvårdspersonal som – i närkontakt – vårdar och opererar patienter med covid-19 är också i en särskild riskzon.

I Storbritannien och Irland, som är svårt drabbade av sars-cov-2-viruset, har de stora kirurgiföreningarna under ledning av Royal College of Surgeons (RCS) gått ut med mycket strikta riktlinjer för kirurgi- och anestesipersonal [5].

RCS förordar bland annat

  • obligatorisk testning av patienter som ska opereras,
  • full skyddsutrustning för personalen,
  • stor återhållsamhet med laparoskopisk kirurgi på grund av risken för aerosolbildning,
  • i första hand konservativ behandling vid appendicit och kolecystit, med mera.

Operation av patienter med pågående coronainfektion kräver närmast vitalindikation. Risken för postoperativ lungsvikt är uppenbar. I skrivande stund rapporterar RCS sju covid-19-relaterade dödsfall bland sjukvårdspersonal i Storbritannien, bland dessa två kirurger i opererande specialiteter.

Sverige närmar sig situationen i Storbritannien. Många insatser görs säkert redan, men Läkarförbundet, specialitetsföreningarna och landets verksamhetschefer måste i ännu högre grad än vad vi ser på en del håll agera för att skydda patienter och personal. Testning, noggrann användning av omfattande skyddsutrustning och översyn av operationsindikationer och operationspraxis måste komma till omgående.