Debatten om hur vi bäst skyddar personal från smitta under covid-19-pandemin har i stort sett uteslutande fokuserats på personlig skyddsutrustning, och mest sådan utrustning som utgör toppen av skyddspyramiden [1]. Vi vill rikta om fokus mot viktiga skyddsåtgärder som har effekt hos både personal och patienter. Flera genomgångar av tillgänglig evidens visar att delkomponenter i konceptet basala hygienrutiner har stark skyddseffekt mot att smittas av respiratoriska virus [2].

Jämfört med de flesta jämförbara länder (och även med oss själva för något decennium sedan) har vi hög följsamhet till grundläggande rutiner för förebyggande av smittspridning i vården. Basen är

  • händer och underarmar fria från främmande material, och
  • handdesinfektion före och efter patientnära moment.

Skyddsutrustning som visir, munskydd, handskar och plastförkläde väljs utifrån aktuellt vårdmoment tillsammans med de symtom patienten uppvisar och därmed möjliga smittvägar. Rutinerna utgår från att smittrisk alltid kan föreligga i en vårdsituation och fokuserar på att bryta smittvägar. Detta arbetssätt regleras i SOSFS 2015:10 respektive AFS 2018:4 [3, 4].

Patienter som senare blir svårt sjuka i covid-19 har som regel lätta symtom i början av sjukdomsförloppet, men samtidigt tycks virusnivåerna i de övre luftvägarna vara högst vid insjuknandet [5]. Vårdpersonal riskerar därmed att smittas i patientmöten redan innan covid-19-diagnos är verifierad eller ens misstänkt. Det är därför av yttersta vikt att de basala hygienrutinerna fungerar i alla vårdsituationer.

Fokus bör riktas mot att ytterligare stärka kunskapen om och följsamheten till hygienrutinerna. Tillgången till skyddsutrustning som utgör basen för det förebyggande arbetet måste också fungera, inte minst hos kommunala vård- och omsorgsboenden och i hemtjänsten. Välfungerande patientflöden – där smittade i möjligaste mån skiljs från osmittade genom hela vårdkedjan – skyddar såväl medarbetare som patienter.

Det finns en stor oro för smittspridning av covid-19 via aerosol. Det vetenskapliga underlaget är än så länge för litet för att säkert avgöra i vilka situationer risken för aerosolsmitta föreligger. Epidemiologiska data talar starkt för att denna smittväg är kvantitativt liten. Precis som för andra luftvägsvirus med droppsmitta som huvudsaklig smittväg sker majoriteten av smittillfällena vid nära kontakter, särskilt inom hushållen [6].

Data från sars-epidemin talar för att aerosolsmitta hos vårdpersonal främst sker vid manipulation av luftvägarna, exempelvis vid trakealintubation [7]. Risk för smitta via aerosol i särskilda situationer har påvisats eller misstänks föreligga för många smittämnen [8] och ska inte förväxlas med den typ av luftburen smitta som sker vid mässling och tuberkulos.

Vi är medvetna om att generella riktlinjer och rekommendationer aldrig kan täcka in alla tänkbara situationer. Det gäller oavsett om de är skrivna av Världshälsoorganisationen (WHO), det europeiska smittskyddsorganet  ECDC, Folkhälsomyndigheten eller regionerna. Lokala riskbedömningar behöver göras utifrån specifika vårdsituationer, och vi välkomnar därför diskussion med vårdens verksamheter.

Vi är vana att ge råd både utifrån försiktighetsprincipen, när det vetenskapliga underlaget är osäkert, som proportionalitetsprincipen, det vill säga att nivån på förebyggande åtgärder ska stå i proportion till den förväntade vinsten. Låt oss jobba tillsammans för att förebygga smittspridning i vården så långt det är möjligt, och rikta våra insatser dit de har visad effekt.