Dödsfallen i covid-19-epidemin i Sverige fortsätter. Fram till 23 april hade 1 257 personer intensivvårdats och 2 021 avlidit. Folkhälsomyndigheten hävdar att epidemin planar ut och samtidigt angrips myndigheten av forskare som anser att Sverige måste stängas ned, som skett i andra länder [1, 2]. Är vi sämst i klassen?

Smittsamhet kan förklaras med det basala reproduktionstalet (R0). Initialvärdet för R0 sägs vara 2,5–3: varje infekterad person smittar upp till tre andra. Men enligt mig varierar R0 mycket i olika samhällen. Ett annat problem med R-värdet är att det kräver jämförbara data, till exempel oförändrad testpolicy. På individnivå beror smittsamheten på mängden virus som utsöndras och symtombild (exempelvis hosta). Men om en symtomfri person rör sig i samhället påverkar många små smittdoser också epidemins utveckling, och den spridningen är svårare att förhindra.

Genomgången infektion innebär med stor säkerhet immunitet mot ny infektion i närtid, men hur länge den varar är oklart. När många infekterats och blivit immuna uppstår flockimmunitet och epidemin minskar; 60 procent anges ofta som magisk gräns för covid-19. Så enkelt är det inte. Smittorisken är fortfarande beroende av mängden närkontakter och vilka dessa är. Flockimmuniteten blir viktigast inom den socialt mest aktiva befolkningen. En lägre immunitet kan ha god effekt i glesbygd medan en högre krävs i tätorter.

Personer över 80 år tycks ha > 3 000 gånger högre risk att avlida i covid-19 än de under 20 år. Dödstalen påverkas därför av hur epidemin drabbar olika åldersgrupper, men även av varierande rutiner kring diagnostik och rapportering från land till land. Antalet avlidna är således en osäker parameter i sig, men i än högre grad som mått på epidemin.

Dödligheten i covid-19 bedömdes initialt vara minst 1 procent [3]. Svenska forskare bedömde utifrån denna studie att 50 000 svenskar kunde dö innan flockimmunitet (> 50 procent) uppstått. Beräknat antal döda i den engelska studien har nu kraftigt reviderats [4], men i Sverige håller forskare fast vid sina bedömningar [1, 2].

Det finns flera skäl att beräkna den genomsnittliga dödligheten till cirka 0,2 procent. Det skulle innebära 12 000 döda i Sverige innan vi nått flockimmunitet. Jag tror att antalet kan bli 9 000 färre – 2 procent av det totala antalet döda. En medelålder på 83 år hos covid-19-dödsfallen, med normalt 7 års överlevnad, ger 21 000 förlorade levnadsår (vilket är en överskattning på grund av annan översjuklighet hos de avlidna). Utslaget på befolkningen innebär det en förlust på 18 timmar/person, det vill säga 0,002 procent av medellivslängden. Detta inte sagt för att negligera covid-19:s effekter. Varje dödsfall ska förebyggas så långt det är rimligt.

Säsongen 2017/2018 registrerades 1 012 dödsfall i Sverige (medianålder 84 år) bland 20 000 influensafall [5]. I aids-epidemin på 1980–1990-talen avled 2 100 personer (medianålder cirka 40 år; 100 000 förlorade år). Varje år dör cirka 150 kvinnor (medianålder strax över 50; 5 700 förlorade år) av livmoderhalscancer orsakad av HPV-virus [6].

Antalet döda i covid-19 är när detta skrivs 200/1 000 000 invånare (490 i och 111 utanför Stockholmsregionen); i Europa mellan 64 (Tyskland) och 560 (Belgien) och i Finland 31, i Norge 35 samt i Danmark 68. Nedstängning av samhället som i Finland och Belgien verkar inte ensamt relatera till dödstalen. Befolkningstäthet, sociala strukturer (och R0) spelar nog större roll. Och vad händer när länder nu öppnar upp?

Epidemin och dess effekter präglas av initial smittsamhet (R0), flockimmunitet och skyddsåtgärder inom olika befolkningsgrupper. Min förhoppning är att vi snart släcker branden i Stockholm och övriga eldar i Sverige samt lyckas förebygga nya eldhärdar i glesbygd och semesterorter och skyddar äldreboenden bättre.

Kommer vi att rädda 9 000 liv? I så fall sker det med hjälp av fortsatt smittskydd, flockimmuniteten i speciellt Stockholmsregionen och låga R0-värden i glesbygden. Hade vi kunnat rädda fler? Ja, om vi skyddat de äldre bättre. Hade nedstängning räddat fler? Kanske marginellt, men bara temporärt och till en avsevärt större samhällskostnad.