Vi tre, samtliga onkologer, föreslår att försök med lågdoscytostatika görs för att motverka den allvarliga lung- och njurreaktion som patienter kan drabbas av vid covid-19-infektion.

Det börjar nu bli allmän uppfattning att ett hyperaktivt/dysreglerat immunförsvar, med en bild som vid en autoimmun reaktion, är en betydande faktor bakom covid-19-sjukdomens dödlighet [1]. Reaktionen kommer ofta sent (1–3 veckor efter insjuknande) och hastigt i sjukdomsförloppet. Hittills har försöken att hitta effektiva läkemedel haft mycket begränsad framgång. Derivat av anti-malariamedicin och anti-ebolamedicin är under prövning, liksom tillförsel av konvalescentplasma från tidigare smittade [1-3].

Autoimmuna sjukdomar och även autoimmuna reaktioner på nya så kallade immunkontrollpunktshämmare (immune checkpoint inhibitors) vid tumörsjukdomar behandlas ofta med kortikosteroider [4]. Vid svårare autoimmuna sjukdomar har biologiska läkemedel som TNF-blockerare, interleukin-1- och -6-hämmare samt hämmare av T- och B-cellytmarkörer använts [5].

Vid mycket svår autoimmun sjukdom, exempelvis reumatoid artrit eller vaskulit, har cytostatika som metotrexat och cyklofosfamid använts med framgång [6-8]. Vi föreslår nu att man vid svårare fall av covid-19 prövar denna möjlighet av följande skäl:

  • I vår kliniska vardag träffar vi tusentals patienter och har noterat att cancerpatienter som är under behandling med lågdoscytostatika mycket sällan visar tecken på virusinfektion, inklusive influensa. Det gäller även under pågående influensaepidemier samt hos såväl vaccinerade som ovaccinerade patienter.
  • Lågdoscytostatika har få biverkningar och är en välbeprövad behandlingsmodalitet som även äldre individer tolererar väl.

Vi föreslår att man på försök ger lågdoscytostatika till covid-19-patienter som läggs in på intensivvårdsavdelning (både respirator- och icke respiratorfall), antingen som en randomiserad studie där inlagda fall lottas till +/– lågdos cytostatikaterapi, alternativt att terapi ges till alla i en observationell studie med historiska kontroller. Terapiupplägget kan vara antingen per oralt, intravenöst, dagligen eller med längre intervall, till exempel veckovis. Utfallsparametrar är vårdtid på IVA, behov av respiratorvård +/– och död i sjukdomen. I analyser kontrolleras för komorbiditet, kön, ålder och eventuella andra experimentella terapier.

Försöken att begränsa den autoimmuna reaktionen ska naturligtvis inte hindra/hämma möjligheterna att bekämpa virusinfektionen i övrigt.