Nobelpristagaren Linus Pauling var en av de första som rekommenderade C-vitamin som behandling av infektionssjukdomar. Många kritiserade honom eftersom ingen hade lyckats förebygga förkylning med C-vitamin. Troligen är förklaringen att man använt för låga doser.

Sedan dess har det publicerats åtskilliga kontrollerade experiment där man lyckats förebygga och bota olika typer av infektionssjukdomar med »megadoser« av C-vitamin. Detta har gjorts både i djurförsök och i randomiserade humanförsök på såväl friska som sjuka individer [1].

Förklaringen till de försök som gjorts är givetvis att C-vitamin spelar en viktig roll i immunförsvaret och att patienter med allvarliga infektioner ofta har en extremt låg halt av C-vitamin i blod och urin [1, 2].

Mest intressanta är de experiment där man behandlat patienter med allvarlig sepsis och luftvägsinfektion, detsamma som drabbar patienter med livshotande covid-19 infektion. I en färsk metaanalys refererar författarna till fem kontrollerade experiment där man minskat mortaliteten signifikant hos patienter med sepsis genom intravenös tillförsel av megadoser av C-vitamin [2].

I flera av de experiment som gjorts har man injicerat megadoser av C-vitamin flera gånger dagligen under ett antal veckor utan att patienterna har fått några allvarliga biverkningar. C-vitamin har även visat sig kunna bota olika typer av virusinfektioner [3].

C-vitamin har ännu inte testats hos covid-19-patienter, men då behandlingen är helt ofarlig finns det all anledning att pröva denna terapi under pågående coronaepidemi.