Omedelbara åtgärder krävs för att skydda de mest utsatta

För att kunna bekämpa coronapandemin som nu snabbt sprider sig över världen måste lämpliga åtgärder innefatta alla människor [1]. Socialt utsatta och marginaliserade personer som lever tätt och är ekonomiskt utsatta är mer mottagliga för att smittas och drabbas även hårdare. Skyddar vi inte också dem kommer vi att misslyckas med att bekämpa pandemin.

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter skriver tillsammans med högkommissarien för flyktingar: »Om vi någonsin behövde påminnas om att vi lever i en sammankopplad värld, har det nya coronaviruset tydliggjort det.« De skriver vidare att varje människas hälsa är kopplad till hälsan hos de mest marginaliserade medlemmarna i samhället, och vårt svar på denna epidemi måste innefatta och fokusera på de individer som samhället ofta försummar eller hänvisat till en låg status [2].

Åtgärder krävs både lokalt och globalt. I Sverige måste regeringen vidta åtgärder för människor som lever under utsatta förhållanden, papperslösa, hemlösa, ensamkommande och fattiga som i dag riskerar att bli av med sina osäkra arbeten. Trångboddhet med risk för snabb smittspridning på flyktingboenden, förvar och fängelser måste motverkas [3-5].

Globalt handlar det om att förhindra smittspridning i utsatta områden. I flyktinglägret Moria på ön Lesbos utanför Grekland bor cirka 20 000 människor i ett läger byggt för 3 000. På varje vattenkran går det 1 300 personer. Det saknas tvål, och det är uppenbart att det inte går att hålla avstånd och tvätta händerna under sådana förhållanden.

I dag finns några fall av covid-19 bekräftade på Lesbos utanför flyktinglägret Moria. Om, eller snarare när smittan kommer in i lägret kommer det att leda till snabb spridning bland människor som redan lider av fysisk och psykisk ohälsa. Ett kraftfullt utbrott kommer också att leda till snabb smittspridning över stora områden.

Ett internationellt upprop (www.en.sosmoria.eu) har snabbt fått 40 000 underskrifter, däribland över 6 000 läkare varav många är framstående specialister inom smittskydd, infektionssjukdomar, migration och hälsa- och folkhälsovetenskap. Organisationer som EUPHA (European Public Health Association) [6], Läkare i världen, Läkare utan gränser, Rädda Barnen, Oxfam, Caritas [7] och Amnesty International har ställt krav på åtgärder.

I ett tal till EU-parlamentet ställde Sveriges EU-kommissionär Ylva Johansson krav på EU:s regeringar. Ylva Johansson sa bland annat: »Vi behöver omedelbara operationella åtgärder. För det andra behöver vi solidaritet, mellan människor, mellan medlemsstaterna och globalt. Nu är det dags att skydda de mest utsatta /…/ Och för det tredje, i kristider är det mycket viktigt att vi håller oss till våra värderingar och respekterar de grundläggande rättigheterna« [8].

EU har ett ansvar för situationen på Lesbos. Åtta länder har redan bestämt sig för att ta emot 1 600 ensamkommande barn från de grekiska flyktinglägren. Sverige är inte ett av dem.

Covid-19-pandemin är här och nu. Vi kan inte längre hänvisa till vad Sverige gjorde 2015. Ska vi bekämpa pandemin måste Sverige ta ansvar för utsatta grupper, både i vårt land och i omvärlden. Vi förväntar oss därför omedelbara och kraftfulla åtgärder från regeringen för att skydda svaga grupper såväl i Sverige som utomlands.