Covid-19 har på kort tid lett till flera stora och snabba omställningar av hur vi bedriver sjukvård i Sverige. En möjlig farhåga är att människor i behov av vård inte söker sig till sjukvården av rädsla att bli smittade eller att man inte vill belasta sjukvården mer än nödvändigt. Uppgifter i medierna har den senaste tiden pekat på att färre patienter söker vård för hjärt–kärlsjukdom. Exempelvis rapporterade SVT den 16 april [1] att preliminära data från kvalitetsregistret Swedeheart visar att vårdtillfällena för akuta stora hjärtinfarkter halverats i Östergötland under covid-19-pandemin jämfört med samma period år 2016.

Analyser utförda av klinisk kemi utgör en substantiell del av utredning och diagnostik i dagens sjukvård och lämpar sig väl för att utvärdera förändringar i patienters sökmönster. Data från klinisk kemi finns snabbt tillgängliga och kan visa antal beställningar, var i vården beställningar skett samt resultat av analyser inklusive patologiska provsvar.

Vi har undersökt antalet troponinprov och andelen förhöjda resultat för troponin i våra regioner under mars 2020 och jämfört resultatet med data från samma period 2019. CRP-prov inkluderades som markör för volymen sjukvård som produceras. Utsökningen gjordes vid centrallaboratorierna för klinisk kemi i regionerna Värmland, Västmanland och Uppsala och innefattade endast anonyma data.

För troponin sågs en drastisk minskning: 24 procent färre (4 368 jämfört med 5 711) beställda analyser vid akutmottagningarna mars 2020 jämfört med 2019. Baserat på invånarantalet i regionerna var antalet troponinprov signifikant lägre i mars 2020 än förra året (P < 0,00; χ2 test).

Antalet CRP-prov minskade med 11 procent. Detta pekar mot att den totala sjukvårdsproduktionen minskat jämfört med förra året. Med tanke på att CRP-prov är viktiga i vården av covid-19-patienter kan den faktiska förändringen vara ännu större. Laboratoriesiffrorna stärker således farhågorna om att inte lika många patienter uppsöker akuten vid hjärtbesvär.

Att antalet prov med förhöjda troponiner på akutmottagningarna i de tre regionerna minskade från 1 683 till 1 204 säger förstås inget om diagnosen hos dessa patienter. Däremot visar våra resultat på möjligheten att använda den guldgruva av data som finns på sjukhuslaboratorier för att titta på förändringar och trender i sjukvården. Med hjälp av de IT-system laboratorierna använder sig av är stora mängder data tillgängliga med kort fördröjning.

Det är nu viktigt att undersöka om de fakta som kommit fram i vår studie är kopplade till negativa effekter hos patienter med hjärt–kärlsjukdom och övriga patientgrupper eller inte. Har patienterna inte fått den vård de behöver på grund av den situation som just nu råder i vården, eller beror den minskning vi sett av antalet beställda prov på en effektiv men patientsäker prioritering?