Sjukskrivning är medicinsk rehabilitering i form av vila, läkning och återhämtning vid sjukdom. Att någon myndighet i dag överhuvud taget ifrågasätter en sådan läkarbedömning är osannolikt. Jag funderar ofta över hur jag skulle reagera om Läkemedelsverket skulle börja ifrågasätta mina receptordinationer, Strålskyddsmyndigheten skulle underkänna mina röntgenremisser eller Socialstyrelsen mitt val av behandlingsmetod?

Vi befinner oss i en situation med ett myndighetsutövande från Försäkringskassan som är kränkande för läkarkåren. Det borde vara självklart att de två första, till och med de tre första månaderna av en sjukskrivning inte ska kunna ifrågasättas av kassan. Det tillhör den legitimerade läkarprofessionens ansvar att oinskränkt göra den bedömningen eftersom den faller inom ramen för vård och behandling. Vid felaktiga och icke professionella bedömningar får en anmälan göras till Ivo (Inspektionen för vård och omsorg). Vårt ansvar är naturligtvis att vi ska arbete professionellt i enlighet med villkoren för vår legitimation.

Tidigare kunde läkare med dåvarande regelverk skriva »Idem« (= samma som tidigare) i alla rutor på blanketten vid förlängning av sjukskrivning. Försäkringskassan krävde ingen förklaring. I dag sitter vi fast i långa, kontraproduktiva och tidskrävande processer, ofta beroende på vilken handläggare som bedömer.

Läkares bedömningar ifrågasätts många gånger på ett icke rättssäkert sätt från Försäkringskassans handläggare. Förtvivlade patienter hamnar i ekonomiskt komplicerade situationer och får svårt att klara ekonomin. Värst blir det för barnfamiljer, lågavlönade och kvinnor. Domstolarna har massor av överklaganande att ta ställning till. Avsikten med lagen om sjukskrivning är att den som är sjuk och inte kan arbeta omedelbart ska ha ekonomisk trygghet så länge sjukdomen kvarstår. En viktig del av välfärden i vårt land. Så fungerar det inte i dag.

Nuvarande arbetssätt ger en undanträngningseffekt av läkartider. För sjuka patienter uppstår en obegriplig och kränkande situation som ofta innebär att de vill ha en ny läkarbedömning och kompletteringar i intygen. I bästa fall får den sjuke sina pengar efter långa överklagningsprocesser och stora ekonomiska problem. Många försämras av detta och framförallt de med utmattning som inte orkar hantera situationen och alla regelverk.

Vid långa sjukfall ska det upprättas en rehabiliteringsplan. Företagshälsovårds- och arbetsmiljökompetens är det givna steget. I stället har uppdraget lagts på primärvården. Samtidigt har det skett en nedmontering av företagshälsovården som medfört att den är svagare än någonsin.

Varför det blivit så tycks bero på att frågan handläggs av olika departement och därför trillat mellan stolarna. Ingen tar ansvar i en tid då företagshälsovårdens kompetens behövs mer än någonsin med tanke på den förändring arbetslivet gått igenom och hur sjukdomspanoramat ser ut.

Distriktsläkarnas breda kompetens sträcker sig fram till 30-dagarsbedömningar i samråd med arbetsgivaren som ska upprätta en bra rehabiliteringsplan (lagstadgat). Sedan är det rimligt att specialister i arbetsmiljö tillsammans med Försäkringskassan tar över vid långa sjukskrivningar.