Jämlik hälsa under covid-19-pandemin var ämnet för Svenska läkaresällskapets och Svensk socialmedicinsk förenings webbseminarium i mitten av april [1]. I kristider som denna drabbas socioekonomiskt utsatta grupper i högre utsträckning, vilket kan öka hälsoklyftorna i Sverige på både kort och lång sikt [2].

Även om robusta studier ännu saknas tyder siffror från Stockholms län på att förekomsten av covid-19 i socioekonomiskt utsatta områden är upp till tre gånger högre än genomsnittet [3]. Medierapportering från USA och Storbritannien talar också för att konsekvenserna av sjukdomen (inklusive mortaliteten) följer en socioekonomisk gradient [4, 5], vilket även noterats i Sverige [6] och tidigare under svininfluensan, A/H1N1, 2009 [7].

Flera faktorer tros spela in i utvecklingen. Fysisk distansering och självisolering är svårt att uppnå för den som är trångbodd, inte kan arbeta hemifrån, eller har möjlighet att undvika kollektivtrafiken. Råden kan också ha svårt att nå fram på grund av brist på anpassad information både vad gäller läsbarhet och val av kommunikationskanaler [8].

Riskfaktorer för svår covid-19 (som rökning och kroniska sjukdomar) följer en socioekonomisk gradient [2], vilket kan medföra högre risk för allvarlig sjukdom och död. Undanträngningseffekter uppstår också när möjligheterna till uppföljning av kroniska sjukdomar inom vården reduceras under krisperioden.

De sociala och ekonomiska konsekvenserna av pandemin – arbetslöshet, bostadslöshet och fattigdom – väntas också drabba låginkomsttagare och personer med osäkra eller tidsbegränsade anställningar hårdast. Ekonomisk stress, isolering och oro för framtiden ökar risken för psykiska besvär samt alkohol- och substanskonsumtion. Vi ser också tecken på ökad risk för våld i nära relationer [9].

När olika sociala faktorer anhopas och samspelar riskerar de att öka hälsoklyftorna ytterligare. Sjukvården och samhället måste möta dessa komplexa behov och skapa förutsättningar för jämlik vård och hälsa. Vi har sammanfattat de viktigaste åtgärderna för hälso- och sjukvården som lyftes fram vid webbseminariet.

  • Anpassa kommunikationen: För att information ska nå ut och uppfattas korrekt av alla behöver den anpassas till både språk och innehåll. Översatt myndighetsinformation och telefonlinjer med hälsokommunikatörer är viktigt, men vårdpersonal måste också anpassa sin kommunikation till patienters förmåga att förstå och ta till sig den.
  • Tillämpa normkritiskt tänkande: Normer och strukturella hinder inom hälso- och sjukvården kan medföra ojämlik vård även under covid-19-pandemin. Övning i normmedvetenhet kan stödja hälso- och sjukvårdens beslutsfattare och vårdgivare i att identifiera, åtgärda och förebygga sådana hinder.
  • Utveckla systematisk kartläggning, forskning och utvärdering ur ett jämlikhetsperspektiv: Mer kunskap behövs om hur den socioekonomiska situationen och andra bakgrundsfaktorer påverkar vårdtillgång och vårdutfall för covid-19-patienter. Vårdpersonal kan bidra genom forskning och påverkansarbete. För detta behövs koppling av befolkningsdata med patientdata avseende hälso- och sjukvårdsinsatser.
  • Stärk det förebyggande arbetet med strukturella insatser för jämlik hälsa: Coronakrisen synliggör skillnader i livsvillkor som funnits länge. Det är nu extra viktigt att utveckla systematiska förebyggande insatser på strukturell nivå för att skapa förutsättningar för jämlik hälsa såväl under pågående krissituation som i livet efteråt. Utökade medel bör tilldelas socialtjänsten och hälso- och sjukvården i socioekonomiskt utsatta områden, där behoven av resurser väntas öka mest i spåren av covid-19. Här kan vårdpersonal bidra med att påverka beslutsfattarna.

Enligt riksdagens målsättning ska hälsoklyftorna i Sverige slutas inom en generation [10]. Tyvärr riskerar covid-19 att öka ojämlikheten i hälsa. Med effektiva och långsiktiga åtgärder som skapar jämlika förutsättningar kan detta motverkas.