Andreas Palm skriver i ett debattinlägg i Läkartidningen [1] att Folkhälsomyndigheten underskattar det ökade behovet av vårdplatser i samband med covid-19-pandemin. Motsvarande myndigheter i Danmark och Norge räknar med ett mer aggressivt förlopp än Folkhälsomyndigheten [2-4].

Även om det naturligtvis är omöjligt att i nuläget säga vem som får mest rätt i sina prognoser är det säkert att en prognos bör baseras på ett så aktuellt underlag som möjligt. Det förefaller emellertid som om de prognoser Folkhälsomyndigheten presenterade 23 mars (uppdaterade 27 mars) avviker från de lägesrapporter som redan då förelåg från sjukvårdsregionerna.

Folkhälsomyndighetens prognos gör gällande att Region Stockholm kommer att behöva cirka 300 intensivvårdsplatser som mest under pandemin. När den första prognosen gjordes, 20 mars, hade Region Stockholm 20 intensivvårdade patienter, enligt lägesrapport på regionens webbplats (www.sll.se). Detta svarar ungefär mot dag 34 på kurvan över »worst case scenario« (Figur 1) enligt Folkhälsomyndighetens modell, där patienterna i genomsnitt intensivvårdas i 14 dagar.

När prognosen presenterades 23 mars hade regionen 47 intensivvårdade patienter, vilket beräknades inträffa omkring dag 42 enligt modellen (men alltså inföll redan dag 37). När prognosen uppdaterades 27 mars (dag 41) hade siffran stigit till 77, svarande till dag 49. Notera alltså att 25 procent av de enligt modellen nödvändiga IVA-platserna var belagda redan när prognosen uppdaterades. Det är synnerligen oroande att detta skedde på mindre än halva den tid som Folkhälsomyndigheten förutsett.

Inkluderar man vanliga vårdplatser i analysen ser det än värre ut – 450 av prognosens cirka 900 extra vårdplatser var belagda 27 mars, något som skulle ske först kring dag 60.

Man tycks alltså ha underskattat hastigheten i förloppet. Detta kan förstås ses som en teknisk detalj, och felaktiga antaganden om dynamiken behöver inte med nödvändighet betyda att man också underskattat det totala behovet av vårdplatser. Man måste dock ha i åtanke att det utdragna förloppet i prognosen med långsam beläggning av IVA-platser leder till ett likaledes långsamt ökande behov tills maximal belastning nås dag 85.

I modellen innebär detta utdragna förlopp att patienterna hinner skrivas ut efter hand, när modellens antagna 10 eller 14 dagar har passerat. Men om vi får ett snabbare inflöde av patienter, vilket tillgängliga data tyder på, blir de platser som blir lediga i modellen inte lediga i verkligheten eftersom det inte hunnit gå 10 eller 14 dagar när nästa patient är på väg in. Det oväntat snabba förloppet kommer alltså att innebära ett större vårdplatsbehov än i prognosen.

Data som föreligger från regionerna förstärker alltså Andreas Palms farhågor om att vårdplatsbehovet blir större än vad Folkhälsomyndigheten kommunicerat. Man bör överväga att skyndsamt uppdatera prognoserna utifrån data om den faktiska vårdplatssituationen.